Chuck är en New Yorker. Born and bred. Han vet direkt mellan vilka avenyer ett givet gatunummer ligger, han vet att taxibilar som är ”off duty” ändå plockar upp honom, och han skulle hellre svälja en cyanidkapsel än att klä sig i Marc Jacobs och gå någonstans downtown där trendängsliga européer stryker omkring.
Chuck är en av tusentals unga män på Manhattan som skriver på sin första bok. Men han röstade på presidenten. Två gånger. Chuck råkar vara republikan. Trots det är han varken religiös fundamentalist eller böghatare, och han äter inte barn.
Ibland har däremot jag ätit lite för många Brooklyn-odlade organiska grönsaker med designerklädda akademiker som har invecklade recept för hur världssvälten skall stoppas. Då ringer jag Chuck. För att få veta vad de som faktiskt styr det här landet pratar om.
I snart åtta år har Chuck vid många tillfällen hållits personligen ansvarig för allt från orangefärgade overaller till stupade soldater. För trots att staden smickrar sig med att vara tolerant, så är det ofta mer provocerande att bekänna sig som republikan i New York än att be om lite smisk på stjärten. Och betydligt mer dirty.
Chuck försvarar invasionen av Irak med att den hade en avskräckande effekt på andra länder i Mellanöstern, vilket har gjort USA och övriga världen säkrare. Regeringens viktigaste uppgift är också, tycker han, att försvara landet mot angrepp, och att skydda medborgarna från angrepp på varandra. Resten vill han i stort sett sköta själv. Demokrater har en nedlåtande och elitistisk människosyn, tycker han. ”De tror inte att fattiga och outbildade människor klarar av att bestämma över sina liv och göra egna val – regeringen gör det så mycket bättre åt dem. Men genom att ge människor bidrag hindrar man dem också från att sträva mot att få det bättre, även om det gör dem till lojala väljare.”
Han är ointresserad av hur folk gifter sig, om de är religiösa, eller om de gör abort. Var och en får leva fritt. Han tror också på fri invandring – ”ju fler som kommer hit, desto mer konkurrens och arbetskraft får vi, vilket ger en starkare ekonomi”. Han avskyr positiv särbehandling: ”Jag kan inte tänka mig något mer kränkande än att säga till ett svart barn att ’vi ska hjälpa dig lite, för annars kan du inte tävla med de vita barnen.’”
Chuck är inte särskilt upphetsad över någon av de kandidater som hans parti erbjuder i årets presidentval. Men han myser samtidigt åt den demokratiska laguppställningen, som han tror kommer vara till republikanernas fördel. ”De har en extremt osympatisk kvinna som säger att hon har många års erfarenhet – av att vara presidentfru – och en man som bara lyriskt pratar om ’förändring’. Jag fattar fortfarande inte om han vill något.”
Så glöm inte bort Chuck när presidentkampanjen nu skildras som ett dramatiskt val mellan kön och ras. Som han själv säger till sin favoritjournalist från västeuropa; ”det är ju trots allt jag, och några till, som väljer nästa president – inte du och dina kolleger.”
Den tabubelagde New York-republikanen
Publicerad: 21 januari 2008, 06.40
Läsarnas kommentarer:
Visar 1 till 3 av 9
jag också
Jag stöder också republikanerna men inte heller jag är religiös fundamentalist, böghatare eller barnätare ! Uppskattningsvis så består nog 90% av republikanerna av sådana som jag - tro't eller ej - skulle tro att det är är samma sak i demokraterna där restposten 10% kan hänföras till snobbig elit, miljö & feminist fascister
per , 2008-01-23 11:35
okunnighet
Det är intressant att läsa när en svenska kommer lite utomlands och försöker göra sig till tolk och samtidigt ironisera andra länders medborgare.
Jag tycker Svd:s prenumeranter skall slippa dylika nedlåtande artiklar.
isak , 2008-01-22 18:33
Chuck finns visst på riktigt...
...om inte så kan jag vara stand in. Är förvisso född i Sverige men är nu amerikansk medborgare i New York. Jag skickade just iväg min poströst här ifrån Sverige till New Yorks republikanska primärval (håller på McCain, har gjort sedan valet 2000). Jag känner fler Chuck, speciellt en som egentligen heter Jeff och bor numera i Brooklyn. Bilden av USA genom svenska medier är mest skrämmande och enfärgad. USA, och övriga världen, är inte så enfaldigt konformistiskt som ofta Sverige är.
Fred , 2008-01-22 10:53
Visar 1 till 3 av 9
Inga nya kommentarer kan postas
Kommentarer på artiklar kan göras inom 72 timmar efter publicering.
Mer på SvD.se
Ännu ett hinder röjt
för Obamas reform
Omröstning i senaten i natt. Motsträviga demokrater övertalades att hindra förseningskampanj.
INFÖR MASTERS CUP
Foto: KIRSTY WIGGLESWORTH
”Robin tar semifinalplats”
Hårt tryck på Andy Murray - nu ber han om lugn. ”Jag har inga förväntningar på mig.”
NYA FILMER
Rekord för New Moon
Slog kassaerkord under premiärdagen. Drog in cirka 500 miljoner kronor.


Stockholm 4º
































