Kanske tror du att detta var ett citat från en telefonsvarare vid någon så kallad kundservice. Nej, det är mer bokstavligt. Det personliga pronomenet du, ligger på 145:e plats på frekvenslistan i Språkbanken på Göteborgs universitet. De senaste 40 åren har du gått som en raket på listan, konstaterar docenten i nordiska språk Lars Melin i det nya numret av Språktidningen.
Framryckningen för du är inte förvånande med tanke på den omtalade du-reformen i slutet av 1960-talet, men Lars Melin häpnar ändå över den kraft som dugenombrottet haft. Plus 549 procent på 40 år! Snart tillhör du svenskans 100 vanligaste ord.
”I språkstatistikens topp råder det normalt stiltje. De ord som är vanligast i dag var också vanligast på vikingatiden”, förklarar Melin.
Alla personliga pronomen brukar ligga stilla på tusen-i-topplistan.
”Det var kanske mer krut i du-reformen än vi trodde”, noterar Lars Melin.
Han passar på att punktera myten att det skulle ha varit dåvarande generaldirektören för Medicinalstyrelsen Bror Rexed som initierade det allmänna duandet 1967 genom att förklara att alla på verket fick vara du och Bror med honom. Trenden var redan starkt på kommande och Rexed var den som ”fick göra den allra sista skakningen på ketchupflaskan”, enligt Melin.
Jag, pronomenet alltså, har också avancerat i Språkbanken, vilket väl inte kan förvåna någon
i vår egocentriska tid. För någon generation sedan var det rentav fult att skriva jag. En förtjusande äldre dam jag känner skriver fortfarande ”j.” i stället för ”jag” i brev och på lappar.
I en skoluppsats på 60-talet fick jag formuleringen ”jag och min bror” rättad med rödpenna till ”min bror och jag”. I dag betraktas det nog som exempel på skrattretande blygsamhet. Och det dammar och raspar om den gamla Fridolf Rhudin-sketchen om svensken som blir så god vän med den store mästerdirigenten Arturo Toscanini att italienaren föreslår att de ska lägga bort titlarna. ”Tack ska du ha Toscadudu”. (Fast rätt tramsigt kul är det ...)
Duandet har nu brett ut sig så pass att det tränger undan det kollektiva begreppet man. Lars Melin bjuder på det komiska exemplet ”På vikingatiden var det viktigt att du bar hjälm med horn”. I vår tidning och andra talar var och varannan översatt engelskspråkig om att ”du väntar dig att” och ”du borde sträva efter att” när den naturliga översättningen av det you de använt är man.
Det mesta i dagens kolumn är alltså hämtat ur Språktidningen, ett behändigt varannanmånadsmagasin som jag gärna rekommenderar. Har du läst denna text så här långt är du sannolikt en potentiell läsare av Språktidningen också. Den är rolig, informativ, snyggt gjord och gör skarpa iakttagelser av språkutvecklingen. Där blandas lätt och seriöst, smått och stort, till en semantisk festgryta. Ta det som ett julklappstips till dig själv och/eller någon annan. God jul!
