Kom igen brudar – vägra vara snygg

Alva Myrdal var frustrerad. Året var 1944 och kvinnorna var klämda mellan sina potentiella möjligheter och den eviga viljan att vara till lags. Alva ville skapa ett samhälle där kvinnor kunde delta på lika villkor i arbetslivet och där männen skulle dela på hemarbetet. Men många kvinnor verkade mer fokuserade på att behålla midjemåttet, måla fejkstrumpor på benen och försöka upprätthålla skenet som ”riktiga kvinnor”. 80 procent av de gifta kvinnorna var hemmafruar. Inte för att det gjorde dem speciellt glada, depression och kvinno- trötthet var utbredda problem. Å andra sidan ansågs de som faktiskt yrkesarbetade vara något slags märkliga dubbelkönade aliens. Det var vad man på affärsspråk idag skulle kalla en lose-lose-situation:

”Hela kvinnokönet har blivit ett socialt problem. Antingen en kvinna är ung eller gammal, antingen hon är gift eller inte, antingen en hustru arbetar eller inte, så är och förblir hon ett problem för sig själv och för omgivningen”, skrev Alva.

Det har hänt en del sedan dess. De speciella (lägre) kvinnolönerna slopades. P-piller godkändes och abort blev tillåtet. Föräldraförsäkringen infördes. Vi fick en Jämo och lag mot könsdiskriminering i arbetslivet. Kvinno- misshandel faller numera under allmänt åtal. Par som gifter sig kan välja mannens eller kvinnans efternamn. I riksdagen sitter lika många kvinnor som män. Och alla yrken, även inom försvaret, har i flera decennier varit öppna för kvinnor.

Ändå har vi samma ängsliga självbild som förr. Vi kan vara vd:ar, poliser och präster – i våra egna ögon är vi ändå framför allt för tjocka, för rynkiga och för fula.

I veckan kunde man läsa i Aftonbladet om den nya kvinnohypokondrin ageorexi. Det handlar om unga tjejers fixering vid rynkor. En femtedel använder rynkkrämer, visar tidningens nät- undersökning. Trots att de är under 30 år. Lika många kan tänka sig att injicera botox. Nu. I förebyggande syfte. Och 71 procent är rädda för att få gropar i låren.

Okej tjejer, jag har dåliga nyheter. Ni kommer att få både och, både rynkor och celluliter, era rumpor kommer att närma sig jordens mittpunkt och ni kommer aldrig att bli size zero. Hur många burkar av Boots superkräm No 7 ni än köper och hur mycket nervgift och Restylane ni än sprutar in. Förr eller senare kommer de, både rynkorna och lårgroparna och ni kan inte ens påverka när för det är genetiskt betingat.

Det goda är: Varför bry sig? Se er omkring på stan. Hur ser folk ut egentligen? Inte direkt som fotomodeller, eller hur? Men, faktiskt, ganska lyckliga.

Ändå är nästan alla jag känner vackra. Folk man gillar har en tendens att bli det, alldeles oavsett runda magar och ett och annat ålderstecken. Skönhet sitter inte bara i slät hud och regelbundna ansiktsdrag. Den lurar också bakom ett kluckande skratt, en kvicktänkt skalle och omtänksamt sätt.

Det här vet vi allesammans. Men i en värld som pumpar ut det motsatta budskapet måste man ibland nypa sig i armen, ruska om sig själv och bli sin egen motstånds- rörelse.

Kom igen brudar. Upp till kamp. Vägra vara snygg. You’re worth it.