I går klockan 12 varslade Svenska Rockjournalistförbundet sina medlemmar som bara en timme senare gick ut i den största strejken i sitt slag sedan sommaren 1995. Vissa kommuner står nu helt utan rockjournalistik. Många planerade recensioner samt konsert­besök över hela landet kommer att ställas in. I centrala Laholm uppstod panik när kommunen sent i torsdags kväll fortfarande saknade alla former av rockjournalistik.

–Det är faktiskt för jävligt. Jag sitter här med mängder av ny rock som jag inte har den blekaste aning om huruvida den är bra eller ej, säger en av många Laholmsbor SvD har talat med.

Den svenska poporkestern Speedmarket Avenue har väntat i flera dygn på ett rockjournalistiskt utlåtande om nya albumet.

–Vi försöker ta hand om alla kritiksökande, men de flesta måste vi tyvärr skicka hem igen, säger en representant för Rockjournalistförbundet.

I Norsjö har frivilliga skolelever och värnpliktiga samlat in äldre rockjournalistik för att de mest behövande ska klara sig över helgen. Andra kommuner har kallat in frilansande fältkritiker från andra områden vilket inte ses på med blida ögon av facket.

–Men i enskilda fall där akut rockjournalistik är absolut nödvändig tar förstås den centrala nämnden ställning till om det krävs punktinsatser, säger Rockjournalistförbundets representant.

Många experter förutspår att strejken kommer att slå hårdast mot albumformatet.

–De har ju valt en vecka då både Tindersticks och Quiet Village ger ut nya skivor, artister som traditionellt kräver rockjournalistik för att överleva, berättar medieanalytikern Olle Lidbom och tillägger att många rockjournalistiska MP3-bloggar ämnar hålla öppet precis som vanligt. Den första strejkhelgen kommer således inte att drabba den progressiva discon i lika stor utsträckning som mer traditionell så kallad indie. Efter 24 timmars strejk är det dock ingen av parterna som riktigt förstått vilka Svenska Rockjournalistförbundets krav egentligen är.

Tipsa andra

Vad är det här?

MUSIKTIPS

1. Paul Weller – Empty ring (kommande albumspår, 22 dreams)

Firandet av Paul Wellers femtioårsdag inleds officiellt­ i dag, exakt en månad innan själva bemärkelsedagen­, med den kanske finaste och mest Style Council-klingande soulballad han spelat in under sin solokarriär.

2. Cedric Im Brooks & The Divine Light – From mento to reggae to third world music (album)

Saxofonisten Brooks odyssé ­genom den jamaikanska musikhistoriens alla olika ­uttryck är veckans viktigaste karibiska lektion och också vad jag fyllt min Ipod shuffle med på vägen till Rock against racisms 30-årsjubileum i Victoria Park nu på söndag.

3. The NME future 50 (lista)

Ja, den uråldriga och oftast svårt provinsiella engelska brittpoptidningen. Och, ja, deras lista i veckans nummer över vilka artister, producenter och företeelser som just nu pekar ut framtidens musik är förvånansvärt essentiell läsning. Jo, jag lovar. Och, ja, jag är precis lika överraskad som du.

4. Tape – Luminarium (kommande album)

Ljudet av en humlas naturliga surrande och biets ansträngda vingslag är alltid närvarande i Stockholmstrion Tapes försiktiga sånger. Precis som mossan de svävar över och tallgrenarna de vilar på. Så länge Tape gör så här vacker musik behöver jag aldrig sakna Sverige. Inte ens sommaren.