Snart börjar ett stort antal kattor att få årets första kull ungar – förtjusande små kattungar. Men var ska alla hitta ett bra hem? Hur många kattungar avlivas på tvivelaktiga sätt varje år och hur många hamnar i misär på ett eller annat sätt?

Antag att en katthona sammanlagt i sin livstid får femtio kattungar på fem år. Hälften av dessa kattungar är rimligen honkatter, men antag att endast tio av dem reproducerar sig och får femtio kattungar på fem år och sedan inga fler – men det blir ändå 500 ungar. Nästa generation får 5 000 kattungar och så vidare.

Felet är att de flesta kattungar aldrig får chansen till ett bra liv. Många avlivas redan efter någon dag och andra blir vildkatter. Alltför många hamnar hos någon som motvilligt tar emot en kattunge, med olika problem slag som följd, problem som ofta löses med att avliva katten.

Även om en katta tillåts att få endast en kull ungar och följande generationer i genomsnitt endast 1,5 katthonor per generation får föröka sig så har hon efter åtta år gett upphov till 25 katter, alla hankatter oräknade.

För att kattungar ska få ett gott hem och för att kattens värde ska kunna höjas måste i princip varenda katthona kastreras innan hon hunnit få ungar, åtminstone till dess att det börjar bli svårt att få tag på en kattunge.

I dag finns åtskilligt fler katter än vad det finns goda hem att finna. Jag har tagit hand om åtskilliga hemlösa katter och jag vet av erfarenhet hur svårt det är att hitta hem åt katter där man är införstådd med att man åtar sig ett ansvar för katten i bortåt tjugo år.

Veterinärbesöken kan bli mycket kostsamma, det kan bli problem med grannar som inte uppskattar katter därför att de krafsar i rabatter och i barnens sandlådor, eller smutsar ner utemöbler. Katter och småbarn är inte heller alltid en bra kombination.

Jag ber därför alla som verkligen tycker om sina katter att låta kastrera dem innan de får vårkänslor.

Annika Rullgård

Orsa