Att kvinnor har lägre lön än män, beror det på att de gör ett sämre jobb?
Att kvinnor saknas i företagens ledningar, beror det på att de inte behövs?
Det som ger makt i dagens samhälle är ­typiskt manliga karaktärer; som stor prestigefaktor, en macho självsäkerhet och en benägenhet att vilja dominera. Men att kunna skaffa sig makt är inte detsamma som att kunna ge ett företag framgång.

Det finns många exempel på personer som trots stor makt inte har lyckats göra så mycket av sina stora visioner. De ledare som lyckas bäst med att ge sina företag mycket stor framgång ­under lång tid, är faktiskt människor som saknar de typkaraktärer som folk förknippar med makt.
Några välkända exempel är Hans Werthén (Elektrolux), Ingvar Kamprad (Ikea), Bill Hewlett/Dave Packard (HP) och K Toyoda (Toyota) vilka, prestigelöst och utan att synas mycket utåt, har givit sina företag en dominerande ställning i världen (och det finns många fler i Sverige mindre kända exempel).
Anledningen är enkel: Osjälviskt engagemang och prestigelöst samarbete för ömsesidig vinning är bättre för ett företag, än förmåga att tillskansa sig personliga fördelar.

En egenhet hos maktmänniskor är att de tycks anse att personer som inte strävar efter makt är oambitiösa nollor (lika barn leka bäst och en olik förstår man inte). Därför får inte prestigelösa män – och andra som uppfattas som ”avvikande”, som till exempel kvinnor – någon betydande plats i maktmänniskors värld. Det är också därför som maktmänniskor inte lyckas med mer än kortsiktiga klipp.

De företag som har störst framgång är de vars ledning har bäst sammansättning av egenskaper. Det är därför jämställda företag går bättre än mindre jämställda, om man jämför företag med samma förutsättningar i övrigt.
Man kan undra om svenska företagsledningar och styrelser inte vill att deras företag ska vara så framgångsrika som möjligt?