I olika lösryckta påståenden ges sken av att den globala uppvärmningen går allt fortare, att isen på Antarktis håller på att kollapsa och att haven blir varmare och varmare. Sanningen, som alltfler börjar notera, är att ingen nettouppvärmning av jorden har skett under de senaste tio åren, trots att koldioxidhalterna ökat i atmosfären.

När man studerar temperaturkurvan för de senaste 150 åren ser man en fördelningskurva som varierar kring normalen med ca en halv grad uppåt och nedåt. FN:s klimatpanel påstår att avkylningen av jorden som skett under det ­senaste decenniet egentligen maskerar en bakomliggande uppvärmning som döljs av olika väderfenomen som till exempel La Niña samt av kallare ­ytvattentemperaturer i norra Stilla havet.

När det gäller det faktiska förhållandet för isen på och kring Antarktis så är sanningen den att den långsiktiga trenden är ökande massa och utbredning totalt sett, inte minskande. Istäcket har ökat de senaste 30 åren och temperaturen är faktiskt något lägre än på 1970-talet. En annan vanlig missuppfattning är att haven är satta under kraftig uppvärmning.

Det sk ”Argoprojektet”, med över 3 000 avancerade mätrobotar i världshaven, visar att ­haven inte värmts upp alls utan istället kan en ­liten avkylning konstateras.

Klimatets känslighet för koldioxid är också låg, vilket de flesta forskare idag är överens om. För att nå en temperaturhöjning på 4-6 grader vid en fördubbling av koldioxidhalten från 280 till 560 ppm (miljondelar) så skulle temperaturhöjningen idag vara på över 1,5 grader, dvs mer än dubbelt så mycket som verkligen uppmätts. De temperaturvärden som uppmätts fram till 2008 stödjer i allt väsentligt en klimatkänslighet för koldioxid som understiger en grad. Fortsätter dessa data att strömma in de närmaste åren kommer koldioxidteorin att falla vetenskapligt och offentligt.

Det är sannolikt också detta som är orsaken till det omfattande hemlighetsmakeriet med källdata och mätstationer för globala temperaturer samt marginalisering av tidigare forskning och andra forskare som pågår i klimatpanelens kölvatten.

De skräckscenarios om 4-6 graders höjning av temperaturen som sprids bottnar alltså i en reell temperaturhöjning, under loppet av 200 år (år 1900-2100) på 0,0 till 1 grad Celsius.