”Vår beredskap är god.” Så sade statsminister Per-Albin Hansson i september 1939 sedan Nazityskland åter satt Europa i brand. Det var lögn, och det visste Per-Albin, men det var nödvändigt. Han var tvungen att hålla det svenska folket vid gott mod. Propagandan har utnyttjats av politiker i alla tider då krigets helvete dragit fram. I helgen var det den ryske premiärministern Putins tur, då han motiverade landets inmarsch med att georgierna skulle ha begått ”folkmord”. Uppgifterna om vad som hänt de senaste dagarna har varit motstridiga, men att Ryssland gjort sig skyldigt till en brutal aggression och vad som närmast bör betraktas som ett angreppskrig mot ett litet land är uppenbart. Detaljerna kring bakgrunden och eventuella motiv är många och ryms inte här, men att det är det nya Ryssland som visat musklerna står klart. Detta är något som vi troligen tvingas vänja oss vid.
Den senaste veckans händelser i Kaukasien har med mer än önskvärd tydlighet visat hur naiv den svenska försvarspolitiska debatten har varit sedan Sovjetunionens fall. Uppfattningen om att det kalla krigets upplösning innebar ett slut på framtida konflikter i Europa har varit förödande utbredd. Nu är tid att vakna. Georgien må förefalla ligga långt bort, men betydligt närmare finns våra grannar i Baltikum. Vad händer den dag Kreml stänger av gasleveranserna eller anser att exempelvis Estland bedriver en ryssfientlig utrikespolitik? Vi minns Rysslands hårda reaktioner i samband med nedmonteringen av det ryska krigsmonumentet i Tallinn för något år sedan.
Jag menar inte att vi ska ha ett invasionsförsvar med hundratusentals stridsberedda soldater stående, men att lämna huvudstaden helt utan flygvapen, Gotland helt oförsvarat samt inkalla blott 4 700 värnpliktiga per år kan bli ödesdigert. För det tar många år att mobilisera försvaret igen den dag vi finner det nödvändigt. För det handlar inte om rysskräck. Endast den mest naive pacifisten kan ha undgått att märka av den stegvisa upptrappning av det ryska tonläget som skett sedan den gamle KGB-officeren Putin tog över år 2000.
Vår beredskap var inte god 1939, men då hade vi i alla fall turen på vår sida.
