Peter Allebeck, professor i socialmedicin, menar i en artikel på SvD Opinion den 30 juli att alkoholförsäljningsmonopolet har brett folkligt stöd, och att jag med flera som argumenterar för gårdsförsäljning samt att ompröva monopolet, därför gör det på felaktiga grunder.
Till att börja med är jag helt överens med Allebeck när det gäller området för hans kompetens, det vill säga om alkoholens skadeverkningar. Alkohol är en drog som kan orsaka både medicinska och sociala skadeverkningar. Vad vi uppenbarligen är mindre överens om är på vilket sätt och under vilka principer som dessa problem bör hanteras.
Vill man förhindra alkoholrelaterade skador genom att begränsa tillgänglighet och utbud, ja då är det tydligen lätt att stämma in i den motståndarkör som hävdar att förslaget om gårdsförsäljning kommer att leda till att spriten flödar fritt in genom gränserna. Men om man ska försöka vara lite realistisk angående detta förslag så kommer det inte att leda till annat än småskalig försäljning av kvalitetsdrycker. Förslaget är nämligen omgärdat av hängslen och livremmar av sällan skådat slag.
Till att börja med ska försäljningen kombineras med en upplevelse. Vidare ska verksamhetsutövaren genomgå rigorösa kontroller och test. Dessutom begränsas den tillåtna försäljningsvolymen till några tusen flaskor per år. Som jämförelse säljs över en miljon liter alkoholhaltig dryck på en genomsnittlig Systembutik varje år. De flesta som sätter sig in i dessa detaljer förstår direkt hur löjligt överdrivna de motargument som förekommit i debatten är.
Gårdsförsäljning är ett sätt att utveckla turismen och upplevelsenäringen på landsbygden. Det är också ett sätt att utveckla dryckeskultur och bryggeritraditioner i samklang med övrig svensk gourmetindustri, vilket bland andra mat- och vinkännaren Carl Jan Granqvist och andra skrivit om i debatten tidigare. Gårdsförsäljningens inverkan på alkoholpolitiken är ytterst marginell, även om den för mig och många andra ändå har blivit en viktig symbol i egenskap av att vara en frihetsfråga.
När det gäller den större alkoholpolitiska frågan om det statliga monopolets vara eller icke vara så håller svenska folket som bäst på och avskaffar detta själva. Svenska spritresor med skåpbilar till nordtyska hamnstäder och försäljningen av svartsprit under disk i jourbutiker och från bagageluckor i bilar har blivit alternativet till Systembolaget för många. Man hör väldigt sällan företrädare för dagens alkoholpolitik adressera detta problem. Istället låtsas man som att det inte finns vilket är föga ansvarsfullt.
Allebeck undviker dessutom en central aspekt av den senaste debatten - nämligen att Systembolaget själva planerar för en utökad tillgänglighet av alkohol genom en statlig hemkörning av sprit. Detta har mycket medvetet marknadsförts som ett alternativ till gårdsförsäljning, vilket det naturligtvis inte är. Den statliga hemkörningen av alkohol till dörren är ett sätt att ta död på entreprenörer som Australian Wine Club och andra som hittat en ny nisch. Statlig hemkörning på bred front ökar naturligtvis tillgängligheten. Skillnaden blir att istället för ett dyrt vin kan man också få hem en hela Explorer och en flaska Kir.
Detta är ett av problemen med monopolet. Man ser till det man säljer som bara alkohol och inte som drycker med varumärken, traditioner och historia. Detta kliniska synsätt är förmodligen mycket destruktivt för allas vår syn på dryckerna och möjligen också för vår den svenska alkoholkulturen.
Men det största problemet för mig som liberal och frihetlig är att monopolpolitiken bygger på ett synsätt som utgår från att vi människor inte är kapabla att ta hand om oss själva. När man dessutom ser att monopolet och dess förespråkare tar död på småproducenter och distributörer av kvalitetsdrycker, förhindrar en utveckling av turism på landsbygden och förmedlar en syn där whisky från Mackmyra är jämförbar med en flaska billig vodka för att de råkar ha ungefär samma alkoholhalt - samtidigt som man göder tyska spritvaruhus och handel med svartsprit, ja då finns det sannerligen mer än bara principiella och ideologiska skäl att ifrågasätta alkoholpolitiken.
PER ANKERSJÖ (C)
ordförande Stockholmscentern
