”Det kommer nog ändå inte bli något” sa handläggaren. ”Sök dig någon annanstans istället”. Men den här gången lyssnade den arbetssökande inte på Arbetsförmedlingen, som tur var. Idag är hon fast anställd hos oss. Under de senaste två åren har Städarna Sverige AB vuxit med 50 anställda, och under de kommande två åren räknar vi med att växa med ytterligare 60. Om det blir lättare att hitta rätt arbetskraft skulle vi kunna anställa i en ännu högre takt.
Dessvärre är vår erfarenhet av att samarbeta med Arbetsförmedlingen inte god. Trots att de känner till att vi har ett stort arbetskraftsbehov tar de sällan kontakt med oss för att presentera arbetssökande. Överlag uppvisar de en trött attityd och en ovilja att betrakta oss företagare som sina kunder. När vi tar kontakt med dem är de långsamma med att återkoppla. Och deras handläggningstider är obegripligt långa. Till exempel tar det Arbetsförmedlingen en vecka att godkänna en vanlig praktik. Beslut om stöd för nystartsjobb ska fattas inom fem dagar men kan i praktiken dröja i fem veckor – ett allvarligt problem eftersom stöd inte betalas ut för arbete påbörjat innan Arbetsförmedlingen fattat sitt beslut.
Regelverket som omger Arbetsförmedlingens verksamhet är otroligt snårigt. Företag som saknar kollektivavtal kan inte anställa arbetssökande som på grund av arbetsnedsättning har rätt till lönebidrag. Och arbetssökande som ingår i FAS-3 får inte göra arbetsplatspraktik, även om arbetsgivaren avser att anställa personen i fråga.
Att en genomsnittlig handläggare på Arbetsförmedlingen förmedlar färre än ett jobb per månad förvånar alltså inte oss ett dugg.
Istället för att ta tag i problemen lägger regeringen skulden för arbetslösheten på företagen. ”De letar bara efter de mest högproduktiva. De måste tänka bredare.” sa Fredrik Reinfeldt till Dagens Industri (16/6).
Det märks att statsministern själv aldrig jobbat som företagare. Som arbetsgivare har vi en lång rad skyldigheter gentemot våra medarbetare. Att anställa en person är ett stort beslut, speciellt för mindre företag. Vi verkar på hårt konkurrensutsatta marknader och är beroende av medarbetare som är motiverade och har lätt för att lära sig nya saker. Självklart väljer vi inte den första bästa.
Med en annan lönestruktur hade situationen varit annorlunda. Men kollektivavtalen låser löner till antalet arbetade år och ålder – inte till arbetsprestation. Nog skulle vi kunna anställa folk som drar benen efter sig. Men bara om det var möjligt att betala dem femtio procent av lönen.
Problemet är förstås att det fortfarande lönar sig alldeles för dåligt att gå från sysslolöshet till arbete, trots jobbskatteavdragen. Det har hänt oss flera gånger under de senaste åren att arbetssökande tackar nej till en anställning med låg ingångslön därför att de bara tjänar ett par tusen kronor extra i månaden på att jobba.
En framgångsrik politik för att få fler i arbete måste innebära förändringar i båda dessa ändar. Å ena sidan måste det bli lättare för arbetsgivare att anställa. Å andra sidan måste skatter och bidrag justeras så att skillnaden mellan lön och bidrag aldrig är noll kronor.
CHRISTOFFER SJÖGREN
ULRIK HOLLMAN
Städarna Sverige AB
