Fruktansvärda händelser har just ägt rum i vårt grannland med dödsoffer bland unga människor. Alla som tror på demokrati känner avsky och sörjer med offrens anhöriga. Vi måste låta sorgen ta plats.
Samtidigt kan vi inte blunda för att ett nationalistiskt tänkande är den övervägande orsaken till att den norska demokratin har attackerats så brutalt. Ideerna om att mångkulturen är till skada för landet finns bland många svenskar också. Men det är mycket, mycket farligt att göra kopplingar mellan Anders Behring Breivik och svenskar som ifrågasätter mångkulturen på olika sätt. De tongångarna har hörts i debatten. Mångkulturens kritiker blir inte presumtiva mördare per automatik för att man delar en grundsyn på samhället med Breivik.
Låt oss dock se lite närmare på nationalismens företrädare i Riksdagen, sverigedemokraterna (sd). De gör nu ett försök att bryta ny mark och profilera sig i andra frågor än invandringen. Partiordföranden Jimmie Åkesson säger att stort fokus bland annat kommer att läggas på kriminalpolitiken.
I ett tal nyligen berättar han om Hjördis i Malmö som blivit bestulen på värdesaker av en liga från Östeuropa och gör hennes berättelse till ett argument mot fri rörlighet i Europa. Han efterlyser kontroller vid gränsen som ska avslöja om resenärer tänker ägna sig åt ”organiserad brottslighet, narkotikasmuggling, människohandel, terrorism och organiserade rånturnéer riktade mot äldre, försvarslösa människor”. Det låter så lätt när han beskriver det. Det handlar om att det främmande är ett hot.
Han nämner att 10 procent av de svenska kvinnorna inte vågar gå ut ensamma på kvällstid.
Dock är det bra mycket farligare för män att röra sig ute på allmän plats efter mörkrets inbrott. Detta förbigår Åkesson med tystnad. Han vill visa upp en bild av kvinnor som villebråd för ansiktslösa angripare på mörka bakgator. När sanningen är att kvinnor bör vara mer rädda för det bekanta än för det främmande.
Den farligaste platsen för en svensk kvinna är det egna hemmet. I genomsnitt mördas 20 kvinnor per år av en närstående man. Förra året anmäldes 27 200 fall av våld mot kvinnor. Två stora grupper av utsatta kvinnor urskiljer sig i statistiken; ensamma mödrar som misshandlats av en närstående och kvinnor som utsätts för våld i yrkeslivet.
Angående våld i yrkeslivet kan mörkertalet vara mindre än när det gäller våld i hemmet av samma anledning som när det gäller våldtäkter. Det är svårt att anmäla den man lever med och kanske står i beroendeställning till.
Problemet är inte det främmande. Problemet är kvinnosynen hos alltför många män oberoende av deras nationalitet eller kultur.
Jimmie Åkesson pratar om ”folkhemmet”. Det är intressant att han vill förknippa sitt parti med den vision som arbetarrörelsen och socialdemokratin arbetade mot under 1900-talet. Han säger att folkhemmet inte byggdes genom klasskamp. Men klasskamp var en central del i strävandet efter och uppbyggnaden av folkhemmet.
Fosterlandskärlek nämns gärna av SD:s företrädare. Begreppet fosterland är något som är nära förknippat med nationalism vilket då ses som något positivt. Men nationalism bygger på uteslutande, innestängande och ett misstänkliggörande av det främmande. Man kan älska sitt land utan att vara nationalist.
Vi ser den norske statsministern Jens Stoltenberg som ett lysande exempel på vad som verkligen menas med att älska sitt land.
Så har vi frågan om SD är ett parti som alla andra. Vi har redan sett att deras ideologi vilar på klart främlingsfientlig grund. Men de är sedan ett knappt år ett riksdagsparti. Nära 6 procent av dem som utnyttjade sin rösträtt 19 sep 2010 gav SD sin röst.
Före och efter valet har protester förekommit mot SD på olika sätt. Men är det rätt väg att gå? Att manifestera mot något är alltid riskabelt.
Den 5 juni 2011 genomförde SD:s ungdomsförbund en demonstration för Sverige och ”det svenska”. En motaktion hade annonserats. Arrangörerna av denna klargjorde att det skulle vara en fredlig motmanifestation. Inget våld, inget försök att stoppa SDU-tåget utan ”endast” buanden och försök att störa talen. Så blev det också utifrån vad som rapporterats.
Men försök att störa personer när de ska tala är detsamma som att försöka tysta en människas åsikter och faktiskt ett angrepp på demokratin. Efter aktioner som den i Uppsala hävdar SD och SDU att det inte råder yttrandefrihet för alla och flera grupper pratar om svenskfientlighet. Det är naturligtvis rent struntprat, men samtidigt en av sakerna som förde SD in i riksdagen. Det är illa nog att väljare har röstat in ett klart främlingsfientligt parti i Sveriges parlament. Ska vi dessutom hjälpa dem på ovanstående sätt?
Det som SD och SDU står för, nämligen ett samhälle som bygger på ett vi och dom-tänkande, ska självfallet bemötas, men det gör vi med argument och med ett positivt agerande. Debattartiklar, torgmöten, seminarier eller kulturella aktiviteter. Aktiviteter där vi hela tiden talar för mångkulturen och gränsöverskridande som positivt för samhället.
Sverigedemokraterna vill begränsa rättigheterna för stora grupper. Vi ska inte sänka oss till den nivån.
BARBRO SÖRMAN och STIG JOHNELL
Vänsterpartiet Storstockholm/Antirasistutskottet
