Det är just nu ett enormt fokus på USA och dess agerande i internationella sammanhang. Wikileaks är inte längre en nagel i ögat på USA, de har klämt in hela tummen. Att Wikileaks fokus ligger på USA skulle kunna ges i sken av att de är ”the bad guys”, som spelar ett fult spel med världen som spelplan, och Wikileaks därmed måste vara goda och snälla. Men tänk om det istället är så att USA är ett mål i huvudsak för att de är den stora starka maktfaktorn i världen. Helt enkelt den naturliga parten att syna djupare, och att resultatet skulle bli liknande oavsett vilken nation som blev satt under luppen.

Efter att ha jobbat för den svenska underrättelsetjänsten under många år och sett de flesta myndigheter och många av de större företagen på olika nivåer har jag lärt mig en sak. Människor är som människor brukar vara oavsett vilken status eller position de har. Hur många svenskar kan ärligt säga att de aldrig sagt eller skrivit ett ont ord om USAs före detta president, G W Bush, eller för sakens skull, Nordkoreas Kim Jong Il.

Vad som sägs eller skrivs i förtrolig korrespondens innehåller ibland den här typen av åsikter, det kommer det också att göra även i framtiden. Däremot så kommer de nationer som blir utsatta för Wikileaks att se över hur de kan skydda informationen bättre. För USA:s del är det inte osannolikt att flera personer så småningom grips och ställs inför rätta för att ha läckt uppgifterna.

En sak bör man ha klart för sig. Den information som Wikileaks sprider har i något läge passerat ett led som är olagligt. I Sverige kan man bli dömd för ”Brott mot rikets säkerhet”, och motsvarande lagstiftning finns i stort sett i hela världen. Ytterst få personer är beredda att riskera hela sin karriär, eller för den del sitt liv, för att Wikileaks ska kunna genomföra sina kampanjer.

Så vad är då framgångsreceptet för Wikileaks? Som jag ser det finns det två alternativ, antingen hotar man människor på sådant sätt att de känner att deras liv och karriär är över om de inte gör som de blir tillsagda, eller så utnyttjar man hackers. De som följt med lite i resan Wikileaks känner till att Julian Assange själv är en dömd hacker, en så kallad Black hat.

Black hats, det vill säga hackers som anser sig stå över lagen, kan idag arbeta ostört på Internet. Kontrollen är obefintlig och risken att åka dit lika så. Världen har dessutom gått i en riktning där allt mer samhällsfunktioner är kontrollerbara via Internet. Den makt som en individ med hackerkunskaper kan tillskansa sig är svårgreppbart för icke insatta, men redan med några få lyckade angrepp blir konsekvenserna brutala. Sjukjournaler är numera elektroniska, läkemedelsrecepten lika så. De flesta register och myndigheter över huvud taget finns tillgängliga online.

De som hanterar alla dessa system påstår att säkerheten är god, det har jag fått höra ända sen jag började min resa som professionell hacker. Tio år senare kan jag inte se att något egentligen har blivit bättre. Säkerheten på vissa enskilda system har blivit bättre, men idag hänger alla system ihop och i den helheten har det snarare gått åt andra hållet. När vi genomför uppdrag att med fria händer angripa en verksamhets alla IT-system är det regel snarare än undantag att vi tar total kontroll över verksamheters hela IT-miljöer inom loppet av timmar.

Konsekvenserna av att hackers styr Internet blir att enskilda individer brett kan angripa ett helt land, påverka infrastrukturen samt komma åt vilken slags information man vill. Det är ett styrkeförhållande som är smått absurt och givetvis en oerhört farlig utveckling.

BJÖRN BROLIN

IT-säkerhetsföretaget Truesec