Minns ni den klassiska sketchen från ”Pang i bygget”? När en grupp tyska turister kommer till det engelska hotellet utgår en order: ”Don’t mention the war!”, (Nämn inte kriget!).
Men naturligtvis klarar inte den nervöse hotelldirektören John Cleese att låta bli att förstöra den goda middagsstämningen inför de tyska gästerna.
Margot Wallström är mer disciplinerad. I en artikel på SvD Brännpunkt den 13/1 lyckas hon med det som borde vara omöjligt: en lång artikel om hur EU arbetar för fred utan att med ett ord nämna någon av de krigs- och konflikthärdar som idag utgör de allvarligaste hoten mot världsfreden: Irak, Afghanistan och Israel/Palestina.
Tystnaden om krig och ockupationer i en artikel om EU:s fredsarbete är tyvärr föga förvånande.
När USA med ett fåtal allierade invaderade Irak, i strid mot folkrätten och FN-stadgan, hördes starka protester från flera EU-länder. När sedan invasionen har utvecklats till en humanitär katastrof har protesterna tystnat.
I USA är kritiken mot kriget hårdare än här hemma. Till exempel kräver den förre presidentkandidaten George McGovern att president Bush ska ställas inför krigsrätt, ansvarig för lögner som, enligt McGovern, har medfört över 600000 irakiers död och som under oöverskådlig tid framåt skadat USA:s anseende i världen och som medfört ökade terroristhot och växande osäkerhet runtom i världen.
Antalet dödade amerikanska soldater uppgår idag till över 4000. En tredjedel av de över en miljon amerikaner som har tjänstgjort i Irak och Afghanistan har efter hemkomsten uppgett att de lider av psykiska problem. Många har begått självmord.
Veteraner från krigen är starkt överrepresenterade bland mördare, våldsbrottslingar och drogmissbrukare.
Före kriget uppskattade Bushadministrationen kostnaderna för Irakkriget till mellan 50 och 60, och som allra högst 100 miljarder dollar. Utfallet är något helt annat.
Enbart de framtida kostnaderna för att ge medicinsk och psykiatrisk vård och ekonomisk ersättning till krigsveteraner från Irak och Afghanistan har i en färsk amerikansk studie uppskattas till mellan 350 och 700 miljarder dollar.
Den kände amerikanske ekonomen Joseph Stiglitz, mottagare av det så kallade ekonomipriset till Alfred Nobels minne för några år sedan, har uppskattat de totala amerikanska kostnaderna för kriget i Irak till över 1000 miljarder dollar.
Den amerikanska kongressens ”Joint Economic Committee” beräknar kostnaderna till och med år 2008 till 1300 miljarder och till 2800 miljarder fram till år 2017.
2800 miljarder dollar motsvarar 560 gånger det årliga anslaget till FN:s fredsbevarande styrkor i världen.
Men dessa beräkningar inkluderar inte den allra största kostnaden: det irakiska folkets lidanden. Uppskattningarna av antalet dödade irakier sedan ockupationen började varierar mellan drygt 150000 (Världshälsoorganisationen WHO) till långt över en halv miljon, om den ökade dödligheten till följd av försämrad hälsovård och sanitet inkluderas.
Miljoner utbildade människor har flytt. Korruptionen, som var svår redan under diktatorn Saddam Hussein, har blivit ett allestädes närvarande gissel. Kriminalitet och sekteristiskt våld gör vardagslivet för många irakier till en mardröm.
De långsiktiga effekterna på miljö och hälsa, bland annat till följd av de amerikanska truppernas användning av det radioaktiva ämnet utarmat uran redan under Gulf-kriget, har givit upphov till en mångdubbling av antalet barn som föds med genetiska skador.
Varför har Wallström ingenting att säga om EU:s roll för att få slut på ockupationen av Irak? Har ni ingenting att erbjuda till stöd åt återuppbyggnaden av det krigshärjade Irak efter ockupationens slut?
Så länge Wallström, i EU:s namn, skriver svulstiga artiklar om EU:s fredsarbete utan att nämna vår tids största katastrof, Irakkriget, kommer vi att fortsätta att förknippa hennes namn med ”Pang i bygget”. Men utan att skratta.
Yusra Moshtat
miljöinspektör på Miljöförvaltningen i Göteborg
Stefan de Vylder
nationalekonom
Jan Öberg
chef för Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, TFF, i Lund
