Det krävs en strategi för hur situationen ska hanteras från politiskt håll.

Robert Hårdh

På söndagen äger parlamentsval rum i Vitryssland. Det sker mot bakgrund av omfattande människorättsbrott, landets allt sämre relation till EU och diplomatiska kris med Sverige.

EU har stegvis infört sanktioner i protest mot diktaturregimens människorättsbrott. EU måste nu stå fast vid sina principer och vidhålla kraven på ökad respekt för de mänskliga rättigheterna innan man viker från den inslagna vägen. Ett frisläppande av landets mest framträdande människorättsförsvarare Ales Bialiatski och andra politiska fångar är ett minimikrav.

Vi som har följt Vitryssland under åren med Lukasjenko vid makten känner igen mycket från dagens parlamentsval. Att ett politiskt val i Vitryssland skulle vara fritt och rättvist är det knappast någon som väntar sig. Valrörelsen har präglats av censur av oppositionen, gripanden av aktivister och beslagtagande av kampanjmaterial.

Regimen har gjort minimala eftergifter genom att exempelvis ge begränsad tv-tid till oppositionen och släppa in valövervakare från den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE. Samtidigt har oppositionen varit splittrad, inte minst i frågan om man bör bojkotta valet eller inte.

I parlamentsvalet 2008 fick ingen av oppositionens kandidater plats i parlamentet. Så kommer sannolikt resultatet att se ut även denna gång. Situationen har varit densamma alltsedan Lukasjenkos tillträde till makten 1994. Politiska val arrangeras med regelbundenhet men även resultaten arrangeras – vem som vinner är på förhand bestämt och det är alltid Lukasjenko. Förloraren är lika given och den är alltid det vitryska folket, som varken får tillgång till sina rättigheter eller en möjlighet att få vara med och påverka sin egen framtid. Diktatorn har full kontroll över den styrande, lagstiftande och dömande makten och därtill i princip alla dominerande medier.

Under de senaste åren har situationen förvärrats ytterligare. Förtrycket ökade markant till följd av protesterna efter det förfalskade presidentvalet i december 2010. Valnatten 2010 inleddes med oppositionens protester mot valresultatet vilka bemöttes med våld från kravallpolis, husrannsakningar, massarresteringar och en våg av repression av oväntad intensitet.

En ny försämring är att den svenske ambassadören och andra svenska diplomater utvisades från Minsk under en diplomatisk kris mellan Sverige och Vitryssland i somras. Ambassaden, som varit aktiv och utgjort ett stöd för lokala människorättsförsvarare och den politiska oppositionen, har därmed inte kunnat bevaka händelseutvecklingen på samma sätt som tidigare.

I ljuset av detta är det viktigt att Vitryssland kommer högre upp på den svenska agendan. I 2006 års regeringsförklaring nämndes arbetet för att främja demokrati i Vitryssland som en prioritet. När årets riksmöte öppnades i veckan berördes situationen i Vitryssland inte med ett ord, trots att den så uppenbart har förvärrats.

Ett fortsatt arbete och uttalat engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland från svenskt och europeiskt håll måste vara en självklarhet. Samtidigt krävs en strategi för hur situationen ska hanteras från politiskt håll. Det kommer att ske en översyn av EU:s sanktioner efter valet. Här måste EU stå fast vid sina principer och tidigare krav på att Ales Bialiatski och ett tiotal andra politiska fångar omedelbart friges.

På tisdag (25/9) fyller Ales Bialiatski 50 år. Omvärldens uppmärksamhet och påtryckningar är en förutsättning för att han och alla andra vitryska medborgare en dag ska få fira i frihet.

ROBERT HÅRDH

chef, Civil Rights Defenders