Per E Samuelson

I en rättsstat låser man in skyldiga, inte oskyldiga.

Per E Samuelson

Fallet Julian Assange har medfört intensiv internationell kritik av den svenska rättssäkerheten. Professorn i civilrätt, Mårten Schultz ( Brännpunkt 31/5) går dock i god för att Sverige är en rättsstat. Vilken erfarenhet han har av vårt system med häktningar, restriktioner, rutiner för advokatbesök i häktena förtäljer inte historien. Schultz vet inte vad han talar om.

Det är på tiden att någon med erfarenhet från verkligheten slår näven i bordet och säger som det är: Sverige är ingen rättsstat! I Sverige sker en slentrianmässig överanvändning av häktning med restriktioner. En användning som är onödig, förnedrande och berövar den misstänkte möjligheten att förbereda sitt försvar.

Att börja en rättegång med att frihetsberöva och isolera den misstänkte från omvärlden är på sin plats när det gäller grov brottslighet och skuldfrågan är tydlig. Att behandla Anders Breivik i Norge och Anna Lindhs mördare Mijailovic så är självklart. Att låta de vara på fri fot före rättegången är stötande och otänkbart.

Men om saken handlar om vem som talar sanning av två jämbördiga, i samhället ytterst välanpassade, icke kriminella personer måste man ställa sig frågan varför en av parterna ska hållas häktad och isolerad före rättegången. Rättsaffären mot Assange hör dit.

Den inleddes i augusti 2010 då ett första polisförhör med Assange hölls. Han var då på fri fot. Åklagaren begärde i slutet på september 2010 att få hålla ytterligare ett polisförhör och insisterade nu på att det måste ske med Assange bakom lås och bom. Därför har hon begärt Julian Assange häktad, utfärdat en europeisk arresteringsorder och begärt honom överlämnad. Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt har gett henne rätt och häktat Julian Assange i sin frånvaro.

Detta kan inte Julian Assange och omvärlden förstå. Varför kan inte även det andra polisförhöret genomföras med honom på fri fot? Assange är inte svensk. Han bor inte i Sverige. Han har hela världen som arbetsfält och behöver kunna resa fritt. Varför kan inte Sverige acceptera det och kalla honom till ett förhör utan att koppla det med krav på häktning och isolering. Han skulle komma till ett sådant förhör. Förhöret skulle genomföras. Han skulle åka igen. Om det blir rättegång skulle han komma tillbaka och genomföra den. Om Sverige hade handlagt fallet på det sättet hade saken varit utagerad för länge sedan.

Men man insisterar alltså på att den enda godtagbara är att Assange ska tvingas till Sverige. Väl här ska han genast gripas av polis och föras till häktet. Till häktningsförhandlingen ska han sedan föras i handbojor och häktas. Därefter ska han förbli i häkte tills rättegången är över.

Varför är Assange, omvärlden och jag – en av Assanges advokater – kritiska mot detta?

Det är för det första onödigt. Åklagaren kan återkalla arresteringsordern och häva häktningen varefter ett förhör i Sverige kan arrangeras mycket snabbt. Eller ordna förhör i England eller på den svenska ambassaden i London. Det är för det andra förnedrande. Varför ska man börja med att behandla Assange som skyldig? Här finns inget åtal, ingen rättegång, ingen fällande dom.

I en rättsstat låser man in skyldiga, inte oskyldiga. Genom att låsa in folk innan man vet om de är skyldiga blir effekten av den svenska överanvändningen av häktningar att massor av människor som är oskyldiga ändå har suttit inlåsta. Detta är orättvist, upprörande och stötande.

Man försvårar även Assanges möjligheter att förbereda sitt försvar. Isolerad i en cell får man vanligtvis bara ha kontakt med sin försvarare. Under tiden kan åklagaren och målsägandena i lugn och ro tala med vittnen, diskutera och lägga upp strategier. Varför ska en av parterna berövas den möjligheten?

Fallet Julian Assange illustrerar därmed väl skadeverkningarna av den svenska slentrianmässiga överanvändningen av häktning med restriktioner. Sverige har också fått kritik för denna överanvändning. En kritik som inte kommer från Assange och hans anhängare utan från olika respekterade internationella aktörer. Detta ser inte professor Mårten Schultz och andra svenskar. Av grumliga skäl är man förblindad.

Det är inte lätt att tänka utanför ramen. Man tar för givet att det man gör är rätt just för att man gör det. Många som jobbar inom rättsväsendet gör just detta tankefel. Det handlar också om nationalism. Den internationella kritiken blir till ett angrepp på Sverige och då skyndar svenskarna till försvar.

I utlandet skyms inte sikten av sådana ögonbindlar. Man har en betydligt mera restriktiv attityd mot att häkta folk. Och att isolera folk från omvärlden görs nästan aldrig. Ofta går folk fria mot borgen och kan därmed förbereda sitt försvar på ett med åklagaren jämbördigt sätt.

Så mitt råd till Sverige och svenskarna och Mårten Schultz är: Sluta gadda ihop er mot Assange, öppna ögonen och se verkligheten! Den behandling som det svenska rättsväsendet har förberett för Assange är onödig, förnedrande, pekar ut honom som skyldig i förväg och förhindrar honom att förbereda sitt försvar.

PER E SAMUELSON

en av Julian Assanges advokater