När skolor går i konkurs är det eleverna som drabbas.

Sten Svensson

Syftet med att öppna skolan för konkurrens och släppa in de vinstdrivande skolbolagen var att det skulle leda till bättre resultat och lägre kostnader. Konkurrensen skulle också bidra till en pedagogisk utveckling.

Men som Urban Bäckström, vd i Svenskt Näringsliv, själv konstaterade här på Brännpunkt i lördags (2/6) har nivån på kunskaperna i skolan i stället sjunkit. En rad rapporter, både internationella jämförande studier och inhemska, visar på en fallande trend. Orsakerna är flera men valfriheten och förekomsten av vinstdrivande skolbolag är en faktor som medverkar till nedgången.

Det fria valet bidrar till en ökad skolsegregation och det i sin tur sänker nivån på kunskaperna generellt sett. I Pisa-studierna har länder med stora skillnader mellan skolorna lägre resultat än länder med små skillnader. Sedan valfriheten infördes har Sverige rasat från en absolut topplats i likvärdighet till en genomsnittlig nivå och resultaten har följt med neråt. Ytterligare en faktor kring det fria valet som sänker resultaten är den ökade mängd elever som valt fel och byter skola.

Sedan valfriheten infördes har kostnaderna ökat. Skolverket och en rad forskarrapporter visar att valfriheten är kostnadsdrivande. Det beror på att kommunerna har mist sina möjligheter att planera sin skolorganisation och när fristående skolor etableras står kommunen med övertaliga lärare och lokaler. En reell valfrihet kräver också en något för stor organisation, det måste finnas lediga platser att välja mellan och även det kostar pengar. Inom skolans värld leder således den fria konkurrensen till högre kostnader.

Den pedagogiska utvecklingen är mer svåröverskådlig och någon forskning som har utvärderat dessa frågor finns mig veterligen inte. Det har uppstått en flora av olika skolprofiler i grundskolan och en mängd lokala program i gymnasieskolan. En del bra medan andra har varit mindre lyckade. Sammantaget är det mycket tveksamt om man kan kalla detta ogenomträngliga utbud för en förbättring av skolan.

En annan tydlig tendens är att det har varit skolor med traditionell undervisning som lockat till sig elever. Det har heller inte tillkommit några nya pedagogiska modeller som exempelvis Montessori eller Waldorf.

Svenskt Näringsliv vill stärka konsumentskyddet och Bäckström nämner returrätt, prisinformation och möjlighet till skadestånd som exempel på vad han vill införa i välfärdssektorn. Men hur ska det gå till inom skolan? Om en elev är missnöjd med sin gymnasieutbildning, ska hon då få en ny på samma skola eller ska hon byta till en annan skola? Är det ett realistiskt alternativ för en ung människa att gå om en utbildning på kanske tre år? Att byta skola är dessutom förenat med betydande risker att eleven tappar kunskaper.

Att bedöma kvaliteten på en utbildning är mycket komplicerat och det är många faktorer som spelar in. Frågan blir inte lättare av att eleven själv är en del av undervisningen och att hon själv har ett ansvar för hur det går. Hur fastställer man skolans respektive elevens ansvar om det inte har fungerat? Att gå om och att byta skola kostar dessutom stora belopp och vem ska betala, samhället eller företaget?

Sedan det fria valet infördes och sedan skolbolagen började verka har konsumentskyddet för eleverna kraftigt försämrats. Numera kan skolor drivas av oseriösa skolhuvudmän och varje år avslöjas skolskojare som struntat i elevernas undervisning och i stället plockat ut så mycket pengar ur verksamheten som möjligt.

Dessutom kan aktiebolagsskolor gå i konkurs, det kan inte kommunala. Även det inträffar regelbundet och inom gymnasieskolan kommer det att bli än vanligare de kommande åren på grund av den stora överetableringen.

När skolor drivs av skojare och när skolor går i konkurs är det eleverna som drabbas. De får inte den undervisning de har rätt till och i gymnasieskolan får de i många fall gå om ett år eller två. En del elever klarar inte en konkurs utan de avslutar sin gymnasieutbildning i förtid.

När samhället ska lägga ut offentlig verksamhet på privata bolag måste man se vilken verksamhet det gäller. Att lägga ut städning och snöröjning är det ingen som ifrågasätter. Men när det gäller mer komplicerade verksamheter, skolan till exempel, har samhället fastställt en rad mycket omfattande mål som ska uppfyllas. Det gäller till exempel det övergripande målet att skolan ska vara likvärdig.

Dagens system där vinstdrivna skolbolag konkurrerar om elever och deras skolpeng, leder till ökade skillnader mellan skolor. Systemet skapar vinnare och förlorare och det motverkar samhällets mål att skolan ska vara likvärdig. Så frågan kvarstår, vad är det i skolan som blivit bättre med vinstdrivna företag?

STEN SVENSSON

fristående skoldebattör, tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning, har gjort utredning om skolans likvärdighet