Att prata med bolagen i hopp om att de frivilligt ska prioritera kvalitet framför vinst, måste tyvärr sägas vara naivt.

Jonas Sjöstedt

Vårdskandalerna har gjort att allt fler ser problemen med att låta vinstintresset styra välfärden. Få tycker idag att det är rimligt med miljardvinster på skattebetalarnas bekostnad. Regeringens naiva svar är nu att de ska prata med företagen och ta fram en plattform.

Göran Hägglund skriver att regeringen ska bjuda in till samtal för att skapa en etisk plattform för vård- och omsorgsgivare (Brännpunkt 17/10). Denna plattform bör välfärdsföretagen följa, skriver Hägglund. Men en sådan plattform löser inte något av de grundproblem som svensk välfärd idag har: vinstintresset och brist på resurser.

Privata företag som driver vård- och omsorg med syftet att göra vinst kommer alltid ha just detta i fokus. Det innebär att verksamheten organiseras med vinsten som överordnat mål. De vanliga metoderna för att skapa vinsten är att ha lägre personaltäthet, anställa färre personal med relevant utbildning och ha många visstidsanställningar istället för fasta anställningar. Det påverkar naturligtvis kvaliteten.

Vinstintresset leder även till sådant som att man sorterar mellan patienter för att få de som är lönsammast att behandla. Företagen får ett intresse av att lämna de mer kostnadskrävande patienterna – ofta gamla och multisjuka – till andra. Det är en ovärdig syn på människor i behov av vård och omsorg. Ingen ska någonsin i välfärden bli bedömd efter hur lönsam hon eller han är.

Det andra huvudproblemet i svensk välfärd är bristen på resurser. Eftersom statsbidragen till kommunerna inte kontinuerligt höjs, urholkas de år för år av inflationen. I praktiken blir det en årlig uppmaning från regeringen till kommunerna att skära ned på äldreomsorg och annan välfärd.

Vänsterpartiet vill att våra skattepengar går till välfärd, inte till privata vinster. Vi ser gärna många olika utförare och alternativ, men bolagsägarnas möjlighet att plocka ut vinster från den skattefinansierade välfärden klarar vi oss bättre utan. Till detta anser vi att det behöver göras stora satsningar på välfärden. Statsbidragen är centrala och vi vill därför värdesäkra dem så att de skrivs upp varje år. Dessutom har vi riktade satsningar till mer personal i bland annat demensvården. För att kommuner och landsting ska kunna erbjuda en välfärd av bästa kvalitet vill vi öka resurserna dit så att det räcker till 53 000 nya jobb.

Hägglund hoppas att den etiska plattformen även ska lösa problemet att anställda i privata företag inte har någon meddelarfrihet, vilket de anställda i offentligt driven välfärd har. Meddelarfriheten är, precis som Hägglund skriver, en viktig del av vår demokratiska tradition. Men en meddelarfrihet som företagen frivilligt ansluter sig kan aldrig bli lika stark som den grundlagsfästa som gäller för dem som arbetar i offentlig verksamhet.

Det som krävs är ett lagstadgat meddelarskydd för alla anställda i offentligt finansierad verksamhet. Den anställde skulle då skyddas när den slår larm och verksamheten som helhet bli bättre och tryggare för medborgarna.

Det är sådana åtgärder som krävs för att på riktigt göra något åt välfärdens problem. Att prata med Carema, Attendo och de andra bolagen i hopp om att de frivilligt ska prioritera kvalitet framför vinst, måste tyvärr sägas vara naivt.

JONAS SJÖSTEDT (V)

partiledare