Runt om i landet på tidningarnas debattsidor kräver miljödebattörer mer förnybar elproduktion, men talar bara om hur elen ska produceras och undviker nogsamt om hur det förnybara ska tillgodose effektbehovet vintertid. Eller att vi faktiskt har kraftverk så det räcker.

När förnybar elproduktion diskuteras måste man beakta att elbehovet varierar avsevärt under året och kraven på effektkapacitet därefter; en solig julidag är ”billig” jämfört med en bistert kall vinterdag. Sommartid är det tillräckligt med 10 000-15 000 MW medan behovet under någorlunda normala väderomständigheter vintertid är 25 000-26 000 MW och blir det ordentligt kallt krävs det mer än 28 000 MW. Det ställer stora krav på det kraftsystem som ska fungera under högst varierande väderförhållanden.

Talet om att ett sådant effektbehov kan tillgodoses med enbart förnybara kraftkällor är därför halvkväden visa om man inte samtidigt, men outtalat, inkluderar en rejält utbyggd vattenkraft.

De kallaste vinterdagarna när det ska produceras mycket el varje timme är det samtidigt stor risk för att det inte blåser tillräckligt mycket överallt och alltför många vindkraftverk därför står stilla. Då är det huvudsakligen vatten- och kärnkraftverk som levererar den el som befriar oss från att behöva göra våld på bekvämligheten.

När Svenska Kraftnät prognoserar effektbehovet för de allra kallaste dagarna vågar man inte räkna med att ha tillgång till mer än 6 procent av vindkraftens installerade effekt på drygt 2 000 MW, eller cirka 120 MW, som bidrag till det totala behovet på drygt 28 000 MW. För att bli trovärdiga måste därför vind- och solkraftanhängarna (”100 procent förnybart”) redovisa hur deras kraftkällor kan tillgodose ett effektbehov på 28 000 MW.

Därför är allt tal om att stänga kärnkraftverk allteftersom de förnybara kraftkällorna byggs ut tämligen okunnigt. En enkel räkneövning som utgår ifrån att vi år 2020 har 30 TWh vindkraft i systemet och att kärnkraft motsvarande denna mängd vindenergi har kopplats bort, visar på en effektbrist på 3 000 MW under en så kallad 10-årsvinter.

I de svenska kraftverken finns det installerat cirka 37 000 MW, det bör rimligtvis klara att förse oss med den el vi behöver. Statistik visar att utnyttjandegraden för dessa kraftverk är mindre än 50 procent, varför man först bör fokusera på att bättre utnyttja de resurser som vi redan har, främst vatten- och kärnkraftverken, innan man skaffar nya. Att bygga vind- och solkraft är att investera i sådant som inte behövs, men som ändå till slut ska betalas av elkunderna.

Det är alltså inte fråga om det ena eller andra kraftslaget eller om fler och nya kraftverk, utan om hur vi förbättrar utnyttjandet av det många befintliga kraftverken. Och för att det ska bli möjligt krävs det huvudsakligen ett antal nytänkande beslutsfattare som ”uppdaterar” regelverken. Eller som en av det japanska undret skapare myntade: ”Använd huvudet, inte plånboken.”

LARS JOHANSSON

ordförande Svensk elbrukarförening, elinköpare Trafikverket

LARS BLOMQVIST

sekreterare Svensk elbrukarförening

Mer om Svensk elbrukarförening: www.elbruk.se