Vilseleder om folkomröstning

I sitt arbetsprogram för EU-politiken anger regeringen att det är riksdagen som ska ta ställning till konstitutionen för Europa, och detta före 2006 års val.
Enligt statssekreterare Lars Danielsson agerar regeringen endast som riksdagen själv vill, då riksdagen tidigare skulle ha bedömt att konstitutionen för Europa inte kräver en svensk grundlagsändring (DN 30/9).
Justitieminister Thomas Bodström hävdar dessutom att det vore "principiellt fegt" av riksdagen att ha folkomröstning och att det "vore svårare" att hålla en folkomröstning kring en grundlag än om EMU (DI 8/7).

Problemet är att regeringens argumentation i denna centrala konstitutionella fråga är vilseledande och, ur ett statsrättsligt perspektiv, direkt felaktig.

Riksdagen har uttryckligen uttalat att den kommer att göra sin bedömning av om överlåtelsen av beslutanderätt till EU genom konstitutionen är förenlig eller ej med gällande svenska grundlagar först när regeringen återkommit till riksdagen.
Det är därför hög tid att klargöra vad som
gäller enligt vår författning. Konstitutionellt sett är tre scenarier möjliga.
Riksdagen kan för det första besluta om sådan maktöverlåtelse till EU genom ett enkelt beslut, "varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig". Detta är regeringens linje.

Riksdagen kan för det andra fatta sitt beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.
I så fall ska riksdagen fatta två likalydande beslut med riksdagsval emellan, enligt samma förfarande som gäller för stiftande av grundlag.
Detta skulle möjliggöra att konstitutionen för Europa diskuteras inför nästa riksdagsval och att riksdagens sammansättning påverkas av väljarnas uppfattning i frågan.

Vad som ännu inte uppmärksammats är att i så fall kräver regeringsformen att en beslutande folkomröstning om konstitutionen anordnas, om 35 av riksdagens ledamöter yrkar det och 117 ledamöter bifaller detta yrkande.

Den bakomliggande tanken med detta förfarande är att en riksdagsmajoritet inte utan vidare ska kunna genomdriva ytterligare
överlåtelse av beslutanderätt till EU utan att folkets hörs.
Regeringens argument att en folkomröstning i frågan skulle strida mot våra konstitutionella principer och traditioner håller därför inte.
Vår grundlag innehåller ett uttryckligt minoritetsskydd, där en minoritet i riksdagen kan genomdriva en beslutande folkomröstning i konstitutionella frågor.

Med sina 47 mandat skulle vänsterpartiet och miljöpartiet enligt detta scenario alltså kunna påkalla en omröstning i riksdagen om huruvida det ska hållas en beslutande folkomröstning om konstitutionen för Europa.
Den relevanta frågan är om en tredjedel av riksdagens ledamöter skulle ansluta sig till ett sådant yrkande.

För det tredje måste riksdagen först ändra grundlagen innan den kan besluta om att godkänna konstitutionen för Europa, om denna kan anses röra principerna för vårt statsskick.

Beslutet att godkänna eller förkasta konstitutionen för Europa kan sedan fattas av riksdagen efter nästa val genom ett enkelt beslut med kvalificerad
majoritet.
Även i detta fall kan en minoritet i riksdagen tvinga fram en beslutande folkomröstning.
Enligt detta scenario skulle vi i stället få ta ställning till det vilande förslaget till grundlagsändring som möjliggör riksdagens godkännande av konstitutionen.

Vad som står utom allt tvivel är att ett godkännande av konstitutionen för Europa i praktiken skulle innebära en grundlagsändring när det gäller normgivningsmakten på straffrättens område.

För närvarande ska enligt regeringsformen regler om brott och straff meddelas genom lag. Denna makt kan riksdagen i princip inte överlåta till regeringen.
Genom att godkänna konstitutionen för Europa skulle riksdagen emellertid överlåta åt Europaparlamentet och en kvalificerad majoritet av regeringarna i ministerrådet att bl a besluta om minimiregler om brott och straff inom en rad områden av särskilt allvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag.
Dessutom skulle EU:s regeringar i rådet med enhällighet - och efter Europaparlamentets godkännande -
enligt konstitutionen ges ytterligare makt att utöka EU:s federala brottskatalog. Sveriges riksdag skulle därigenom göra avkall på sitt och statens våldsmonopol mot enskilda medborgare.

Om vi vill nå acceptans för Europas konstitution är det ett oeftergivligt krav att vi som förespråkar ytterligare europeisk integration samtidigt värnar om vår egen författning.

Eftersom konstitutionen för Europa i praktiken innebär en grundlagsändring, bör den godkännas i samma ordning som gäller för stiftande av grundlag.
Personligen är jag ingen förespråkare av en folkomröstning om konstitutionen för Europa. Men om 117 av riksdagens ledamöter så beslutar, ska en beslutande folkomröstning i frågan hållas.
I annat fall bör vi medborgare ges möjlighet att ta ställning till konstitutionen i nästa riksdagsval.