Regeringen och riksdagen står inför avgörande vägval om alkoholpolitiken och spelpolitiken, främst i fråga om införandet av så kallad gårdsförsäljning av alkohol och om spelmarknaden ska avregleras.
Alltför länge har den politiska debatten i dessa frågor förts med EU-rättsliga argument.
Genom domstolsprocesser och smarta pr-kampanjer har såväl alkoholindustrin som de privata spelbolagen försökt förmå domstolarna att ändra på lagstiftningen, med varierande resultat. De privata spelbolagen och Europeiska kommissionens inre marknadsdirektorat har länge hävdat att den svenska spelregleringen skulle stå i strid med EU-rätten. I alkoholfrågan har svenska alkohol- och lantbrukarintressen torgfört att en i grunden protektionistisk idé – att lätta på Systembolagets ensamrätt till detaljhandel med sprit, vin och starköl för att gynna alkoholdrycker från svenska gårdar – skulle vara förenlig med EU-rätten.
I båda dessa frågor har vi nu fått otvetydiga svar. EU-domstolen har slagit fast att den grundläggande principen i den svenska spellagstiftningen – nämligen uteslutandet av privata vinstintressen – är förenlig med EU-rätten. Det är med andra ord fullt möjligt att upprätthålla förbudet mot reklam för spel anordnade i andra medlemsstater i vinstsyfte, som riktar sig till personer bosatta i Sverige. Vad gäller den så kallade gårdsförsäljningen av alkohol, klargjorde en statlig utredning nyligen att gårdsförsäljning av alkohol i dess ursprungliga tappning inte är förenlig med EU-rätten.
Den fortsatta politiska debatten kan därmed förhoppningsvis rensas från EU-rättsliga svepskäl. Grundfrågan som vi har att ta ställning till, är om vi vill stärka eller försvaga den så kallade desintresseringsprincipen som legat till grund för såväl spel- som alkoholpolitiken i Sverige. Detta är något som Sveriges riksdag har full frihet att besluta om, eftersom frågan inte regleras på EU-nivå.
Vill vi begränsa utbudet av spel och alkohol, är det uppenbart att det svenska spelmonopolet och Systembolagets ensamrätt till detaljhandel med sprit, vin och starköl bör stärkas och inte försvagas. Det skulle även långsiktigt säkerställa Svenska Spels och Systembolagets exklusiva rättigheter på området i förhållande till EU-rätten. Tvärtom blir Systembolagets och Svenska Spels eventuella kvarvarande exklusiva rättigheter betydligt svårare att motivera och upprätthålla vid ett avreglerings- och privatiseringsscenario.
Åklagarväsendet, som tyvärr alltför länge avstått från att upprätthålla främjandeförbudet på spelområdet med hänvisning till att det är ”för svårt”, måste se till att svensk lag efterföljs. Ur detta perspektiv är dessutom Postkodlotteriets affärsidé om så kallade ”marknadsdriven välgörenhet” helt systemfrämmande. Om spellagstiftningen verkligen grundas på uteslutandet av privata vinstintressen, är det mycket svårt att motivera varför holländska privatägda Novamediakoncernen tillåts verka på den svenska spelmarknaden.
På alkoholområdet har regeringens utredare Lotty Nordling övergivit den ursprungliga idén om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker på den svenska landsbygden. Som alternativ till den numera havererade Sörgårdsidyllen förslår Nordling istället att vi ska tillåta fabriksförsäljning och spritbutiker för tillverkare från hela världen, vilket ska kopplas till upplevelseindustrin.
Kärnfrågan i dessa två närliggande politiska frågor är dock densamma, oavsett i vilka förmildrande ord vi än klär den. Vill vi öka eller begränsa utbudet av spel och alkohol på den svenska marknaden? Vill vi släppa in eller vill vi även fortsättningsvis utesluta privata vinstintressen på dessa områden?
Det har på sina håll gjorts gällande att privatiseringen på apoteksmarknaden skulle kunna stå som någon form av förebild för en förestående avreglering av spel- och alkoholmarknaden. Detta argument bortser från att ett huvudmål med reformen var att öka tillgängligheten till läkemedel genom fler apotek med längre öppettider och bättre service. Så har också skett.
Från ett nationalekonomiskt perspektiv vet vi att statliga monopol och exklusiva rättigheter är ett effektivt sätt att begränsa utbudet. Tvärtom gäller enligt all vedertagen ekonomisk teori att en avreglering av spel- och alkoholmarknaden leder till ett ökat utbud.
Det offentliga samtalet tjänar på en fördjupad debatt om de outtalade och bakomliggande ideologiska, politiska och affärsmässiga målen med de annonserade reformerna av spel- och alkoholpolitiken.
ULF ÖBERG
advokat
IDA OTKEN ERIKSSON
EU-advokat
