I dagarna har tusentals jägare intagit de svenska skogarna i jakten på de 27 vargar regeringen tillstyrkt licensjakt på.

Sverige har en av världens minsta populationer av varg. Den består av cirka 230-250 individer. Denna lilla och marginaliserade grupp av vargar har nu decimerats med 10 procent i en jakt som inte bygger på vetenskaplig grund och strider mot EU:s naturvårdslagstiftning.

Vad har Sverige i dag för miljöstrategi för att bevara den svenska viltfaunan? Vilka är Sveriges konkreta bidrag till ett långsiktigt gynnande av biologisk mångfald? Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för att ge anslag till olika projekt och insatser för bevarandet och hållbart nyttjande den biologiska mångfalden i Sverige där ett av målen är ”ett rikt växt- och djurliv”. Miljömålsrådet som utvärderat resultaten av dessa insatser gjorde nyligen bedömningen att de insatser som gjorts inte varit tillräckliga. De svenska insatser som initierats har visat sig ha en liten bestående verkan. Konsekvensanalyser när åtgärdsprogram framtagits har saknats.

Naturvårdsverket har ansvar för att finansiera viltforskningen och årligen beviljas medel ur Viltfonden för detta. Forskningen är i dag främst inriktad mot att utveckla kunskap för hållbar förvaltning, d.v.s. jakt, av de vilda djuren som naturresurs. Inriktningen beror på att Viltvårdsfonden byggs upp av viltvårdsavgiften, som betalas av jägare. Merparten av viltvårdsavgiften går till jägarnas organisationer, 49 miljoner kronor år 2007. Därtill finansieras viltforskning och register för jägarexamen och jaktkort. Naturvårdsverkets förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för varg, gråsäl och skarv har tagits fram utifrån denna forskning.

När kom vård av viltfaunan att närmast uteslutande handla om jakt i Sverige? Naturvårdsverket som ansvarar för att finansiera viltforskningen lägger i stort sett alla resurser på jägarna att sköta inventering av viltfaunan samt komma med förslag på åtgärder. Denna strategi har inte bara visat sig bristfällig, utan också subjektiv med åtgärdsprogram som är konstruerade för jägare. För att forskning om viltfaunan skall förbli objektiv bör anslag till viltforskningen liksom inventering av viltfaunan också tilldelas opartiska aktörer (biologer, naturvårdare, viltrehabiliterare, ideella organisationer m.fl.) för att vi överhuvudtaget skall kunna nå resultat som på allvar gynnar det som verkligen är viltvårdande.

I de större internationella organisationerna för bevarande av biologisk mångfald anses inte jägarkåren överhuvudtaget vara en primär samarbetspartner när viktiga frågor kring bevarandet av viltfaunan skall avgöras.

Alla vilda fåglar och däggdjur (inklusive fladdermöss) är fredade enligt jaktlagen (SFS 1987:259) och jaktförordningen (SFS 1987:905). Lagen ger dock tydliga undantag för detta fredande då den ger möjlighet till skyddsjakt. Under vissa tider på året råder dessutom jakttid för en del arter.

För att stärka viltfaunan för framtiden i ett hållbart och långsiktigt naturvårdsarbete kommer det att bli nödvändigt att se över och stärka de vilda däggdjurens och fåglarnas ställning. Ett viktigt arbetsområde är därför att se över hur lagstiftningen för dessa kan skärpas framöver. I dag omfattas inte de vilda djuren av djurskyddslagen, utan endast jaktlagen. En lagförändring som ger de vilda djuren skydd skulle öppna möjligheter att utveckla nya miljöstrategier och arbetssätt för att stärka den sköra biologiska mångfalden.

Det är i Sverige i dag mycket svårt för många professionella grupper och aktörer som vill vara med i viltdebatten att få gehör samt att praktiskt få utföra alternativa konkreta insatser för bevarandet av viltfaunan på individnivå, generellt och långsiktigt. En lagförändring som ger de vilda djuren skydd skulle öppna möjligheter att utveckla nya miljöstrategier och arbetssätt för att stärka den sköra biologiska mångfalden.

HELENA LINDSKOG

forskarsassistent och naturvårdare

MARIETTA DE POURBAIX-LUNDIN (M)

riksdagsledamot

HELENA LEANDER (MP)

riksdagsledamot

EVA SELIN LINDGREN (C)

riksdagsledamot

JAN-EMANUEL JOHANSSON (S)

riksdagsledamot