Folkmusiker mot Främlingsfientlighet är ett nätverk av professionella, amatörer och forskare inom folkkulturfältet som har gått samman för att vi vill visa vad svensk folkkultur är och kan vara. Vi har samlats i en gemensam vilja: Vi vill inte att folkkultur fastnar under ett nationalistiskt paraply, där alla utövare av svensk folkkultur blir ofrivilligt utnämnda till supportrar av en främlingsfientlig kulturpolitik.
Den politiska kartan i Sverige ändrades drastiskt efter valet den 19 september. Sverige fick ett nytt riksdagsparti, och i och med detta fick vi också en ny syn på kulturpolitik. Begreppet ”svensk kultur” har blivit något som enligt vissa inte alls existerar och enligt andra är något nationalistiskt och exkluderande.
Vi upplever att det finns en utbredd bild av svensk folkmusik och dans som något helylle, nationsbevarande, folkdräktsvurmande, folkhemsromantiskt. Och sådana uttryck finns förstås, men de är långt ifrån de enda. Åker du på en spelmansstämma eller folkmusikfestival idag kan du hitta dreads, liberaler, prydliga frisyrer, ekonomer, pappor, kulturelit, hockeyfantaster, queerpolskedansare, samhällsvetare, rödvinsvänster, glesbygdsromantiker, professionella musiker etc. Ett sammelsurium av människor och kulturer helt enkelt.
Frågan som följer blir då naturligtvis – varför syns inte detta? Hur kan det vara så enkelt för främlingsfientliga krafter att använda sig av den folkliga kulturen i sin retorik? Och varför går motdebattörerna med på denna retorik och ger dessa krafter fri tillgång till den folkliga kulturen som slagträ i debatten?
Kanske för att schablonbilden av svensk folkkultur aldrig får en chans att nyskapas och omdefinieras i medier, från att vara begränsad till en nationalromantisk midsommaridyll till att även spegla de faktiska utövarnas, publikens och forskarnas bild.
Genom historien har den folkliga kulturen anammats av olika rörelser, såsom nationalister under andra hälften av 1800-talet, 1920-40-talens puristiska antijazzpropagandister och gröna vågens och den politiska vänsterns tillskyndare på 1970-talet. Att en musikgenre samlar så olika åsikter är något som i sig är fantastiskt, värdefullt och nästan unikt, men det visar också att den här kulturen inte låter sig sorteras in i politiska fack eller under ideologiska fanor. Det är snarare så att den svenska folkkulturen rymmer alla dessa vitt skilda åsikter och synsätt och att de alla är med och formar den.
Kultur är en levande varelse som ger och tar intryck. På samma sätt som en spelman tar intryck av spelmannen i granngården eller en folkdansare anpassar sig efter sin danspartner, på samma sätt påverkas och förändras svensk folkmusik och folkkultur av alla dess utövare och samtidigt också av all den enorma mängd kultur och musik från världens alla hörn som vi alla möter dagligen. Vår uppfattning är att den kultur och musik som följt med de senaste årtiondenas invandring och dessförinnan har berikat och inte förminskat folkkulturen i Sverige. Dessa influenser vill vi inte vara utan.
Kulturen – och traditionen – förändras för att den måste det och för att den inte kan låta bli. Därmed inte sagt att det inte finns något svenskt. Det svenska är just det som utvecklats av och bland oss som bor här. Svensk folkkultur står inte i motsättning till mångfald. Svensk folkkultur har alltid utvecklats. Svensk folkkultur har alltid levt i sin samtid!
Nätverket Folkmusiker mot Främlingsfientlighet:
JOHAN RONSTRÖM
folkmusikstuderande
SARA PARKMAN
skribent/fiolspelare
ISAK BERGSTRÖM
folkmusikstuderande
MARIA VÄRENDH
dansare/danspedagog
SVEN AHLBÄCK
spelman/professor
PERNILLA WILLMAN
marknadsförare/producent
LEIF OTTOSSON
folkmusiker
BRIDGET MARSDEN
musiker
GABRIELLA DYBOWSKI
folkdansare/pedagog
JOHAN MÖRK
folkmusikstuderande
EVA RUNE
ordförande Riksförbundet för Folkmusik och Dans (RFoD)
MARGARETHA MATTSON
ordförande Sveriges Spelmäns Riksförbund (SSR)
