Att samhällets institutioner finns närvarande där människor upplever sig som längst bort från samhället, har ett viktigt signalvärde, skriver Lotta Edholm och Erik Ullenhag.
Ett av våra grundläggande mål med integrationspolitiken är att Sverige ska hålla samman. Vi ska vara ett land där människor känner tillit till samhällets institutioner, tillhörighet med varandra och delaktighet i demokratin. Vi ska vara ett land för alla.
Regeringen har gjort stora satsningar för att förbättra integrationen. Språk och arbete har stått i fokus då det är vår övertygelse att just de är nycklarna in i det svenska samhället. Regeringen gör i årets budget ytterligare satsningar för att nyanlända invandrare ska få en bättre start i Sverige och snabbare komma i arbete. Och det går bra för många – till exempel har det aldrig varit så många utrikes födda som går till ett arbete som i dag.
Men samtidigt som vi ser att många individer lyckas är en av våra största sociala utmaningar att förbättra framtidsutsikterna och situationen i våra mest utsatta områden. I dessa områden är utanförskapet utbrett – sysselsättningsgraden är låg och beroendet av försörjningsstöd högt. Många barn växer upp med föräldrar och grannar som inte har ett arbete att gå till. Vi träffar unga människor som tappat tron på att de någonsin kommer att få ett arbete och som inte tror att samhället är till för dem. Känner man så som tonåring är det lätt att det blir en självuppfyllande profetia när man blir vuxen.
En annan utmaning är att få dem som har fått ett jobb att också stanna kvar i området. Vi vet av erfarenhet att de som lyckas med egen försörjning ofta väljer att flytta från utsatta delar av staden. Vi gör därför mycket för att öka tryggheten och stadsmiljöns attraktivitet. Bostäderna behöver bli fler och upplåtelseformerna mer varierade – i många av dessa områden är hyresrätten alltför dominerande.
Det behövs vidare en bra blandning av bostäder, företag, service och andra verksamheter. Genom fler bostäder och arbetsplatser förbättras underlaget för kaféer, restauranger, andra kommersiella lokaler samt utbyggd kollektivtrafik. Det är också angeläget att skapa starkare kontakt med omgivande områden. Då stärks den sociala integrationen, tryggheten och det ekonomiska utbytet. I dag saknar många människor dessa storstadskvaliteter i den splittrade förortsbebyggelsens avskilda enklaver.
Vi ser också över möjligheten att införa nystartszoner som ska göra det mer lönsamt för företag att anställa i områden med utbrett utanförskap. Men det behövs mer.
Järvalyftet, som är en av Stockholms långsiktiga investeringar för att förbättra levnadsvillkoren i stadsdelarna kring Järvafältet: Akalla, Hjulsta, Husby, Kista, Rinkeby och Tensta, har pågått i nära fem år. Målsättningen är att staden genom medverkan från boende och ett stort antal externa aktörer ska kunna skapa en positiv social och ekonomisk utveckling som gör Järva till ett område dit många vill flytta – och stanna kvar. Arbetet med Järvalyftet är centralt och det är av stor vikt att de uttalade målsättningarna också nås.
För att stärka Järvalyftets arbete i att skapa fler arbetstillfällen vill Folkpartiet driva på för att flytta delar av Stockholms stads förvaltning och någon statlig myndighet till områden som Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Husby eller Akalla. En statlig myndighet höjer områdets status och visar att alla delar av Stockholm är viktiga.
Att samhällets institutioner finns närvarande där människor upplever sig som längst bort från samhället, trots att det tar knappt 20 minuter med tunnelbanan in till city, har ett viktigt signalvärde. En flytt av offentliga förvaltningar ökar också behovet av servicetjänster runt arbetsplatserna vilket i sig genererar nya arbetstillfällen. Alltför länge har det funnits för få myndigheter, politiska partier, företag och andra aktörer som förlagt sin verksamhet till dessa delar av staden.
Vi gör mycket, både på statlig och på kommunal nivå, för att bryta det utanförskap som människor, inte minst i dessa områden, befinner sig i. En politik som leder till att fler människor får ett arbete och som ökar tryggheten, förbättrar boendemiljön och stadsmiljöns attraktivitet är avgörande för att bryta utanförskapet. En positiv samhällsutveckling skapas genom att lyfta, inte bara individer, utan hela samhällen.
LOTTA EDHOLM (FP)
skolborgarråd och ordförande, Folkpartiet Stockholms stad
ERIK ULLENHAG (FP)
integrationsminister och andre vice ordförande Folkpartiet
Tidigare debattartiklar om förorten:
- lö 1 jun ”Skogås visar vad satsningar betyder”
- må 27 maj ”Avgörande att skydda invandrarnas företag”
- fr 24 maj ”Vi vill ha dialog om upploppen”
- fr 24 maj ”Jag kritiserar M:s politik, inte förorten”
- fr 24 maj ”Klasskampsretorik röjer brist på idéer”
- fr 24 maj ”Politiker borde kunna arbeta tillsammans”
- to 23 maj ”Reinfeldt smiter från ansvar”
- on 22 maj ”Vi rustar inte ned i förorterna”
- on 22 maj ”Sätt att plocka billiga poäng”
- on 22 maj ”Det avgörande är att minska invandringen”
- ti 21 maj ”Förortens ungdomar måste kunna få jobb”
- ti 21 maj ”Färre poliser den sämsta åtgärden”
- ti 21 maj ”Allt ansvar kan inte läggas på förorten”
- må 20 maj ”Svaret kan inte vara fler poliser”
- må 20 maj ”Lättvindigt skylla på samhället”
- to 10 jan ”Så kan vi skapa fler jobb i ytterstaden”
- 10 dec 2012 ”Slitna busskurer måste bytas ut”
- 11 okt 2012 ”Krävs mer än att flytta kontor”
- 8 okt 2012 ”Vi vill flytta statlig myndighet till Järva”
- 4 okt 2012 ”Alla har ett ansvar för sina handlingar”
- 3 okt 2012 ”Ett tydligt förakt för oss i förorten”
- 2 okt 2012 ”Hårda tag behövs mot stenkastande unga”
- 5 sep 2012 ”Ullenhags pengar är en förolämpning”
- 13 maj 2012 ”Krävs en nationell satsning på förorter”
- 4 maj 2012 ”Järvalyftet dålig nationell förebild”
- 27 apr 2012 ”Dags att lyssna på de boende – på riktigt”
- 25 apr 2012 ”Skolans misslyckande skapar utanförskapet”













