Vår gemensamt finansierade radio och tv i allmänhetens tjänst, SVT, SR och UR verkar på en öppen mediemarknad. Denna öppna marknad, som de flesta idag tar för givet, är resultatet av moderaters kamp mot det tidigare statliga mediemonopolet. Det var moderata ungdomsförbundet som under 1980- talet slog sönder uttjänta tv- apparater på gator och torg som en symbolisk bild av ett stelt statligt mediemonopol som behövde försvinna. Motståndet mot en mer öppen, modern och liberal mediemarknad var då kompakt från vänsterhåll; ett motstånd som ges uttryck för på Brännpunkt den 28 mars.

På Brännpunkt 28/3 försöker Gunilla C Carlsson (S), Peter Eriksson (MP), Helene Petersson (S) och Tina Ehn (MP) beskriva en fiktiv motsättning inom Moderaterna. Enligt artikelförfattarna har ett enat kulturutskott i riksdagen slagit fast att SVT även fortsättningsvis skall tillåtas sända breda underhållningsprogram och sport ”till förtret för den moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth”. Sanningen är dock den att beslutet som åberopas bekräftar det regelverk som kulturministern föreslagit och som gäller. Sponsring är tillåtet i dag.

Det finns ingen motsättning mellan fri media och ett tydligt uppdrag för SVT, SR och UR. Det är en frihetlig princip som gör att vi som parti står upp för att svenska idrottsförbund ska ha rätten att själva bestämma vilka tv-bolag som får köpa rätten att sända deras sport.

Det är heller inte sant att SVT, SR och UR:s frihet skulle stå och falla med de tv-avgifter som tas in av statligt ägda Radiotjänst i Kiruna AB och att friheten allvarligt skulle hotas om SVT och SR istället skulle finansieras via skatten. Detta är en konspiratorisk tanke som är helt orimlig för ett frihetsälskande parti som nya Moderaterna. Kulturen och idrotten finansieras till del via skattsedeln och att dessa områden skulle vara mer ofria än radio och tv i allmänhetens tjänst på grund av finansieringsformen saknar verklighetsförankring.

Jag är glad att Miljöpartiet och Socialdemokraterna i artikeln försöker ge läsaren en bild av hur deras alternativ till alliansregeringens politik ser ut. Skissen blir vid en närmare analys mycket förvirrad och motsägelsefull. Man vill att SVT, SR och UR skall vara ”fria” men samtidigt tvinga SVT att köpa in vissa större idrottsevenemang. Radio och TV i allmänhetens tjänst skall även i fortsättningen finansieras via apparatavgifter men samtidigt skall mer reklam visas i SVT och SR genom att partierna vill tillåta mer privat sponsring. Konsekvensen av denna mediepolitik blir en märklig politisk hybrid där SVT och SR både skall bli friare men samtidigt styras mer och bli mer beroende av kommersiella aktörers sponsringspengar.

Artikeln visar på den mediepolitiska förvirringen som råder inom oppositionen. Det visade inte minst oppositionens tredje parti för någon vecka sedan i riksdagens plenisal.

Det var vänsterpartiets främsta företrädare Siw Holma som i samband med den årliga mediedebatten anklagade SVT för att medvetet försöka få socialdemokraterna och vänsterpartiet att hoppa av tv-debatter med hänvisning till riksdagspartiernas placering i studion!

Med sådana uttryck faller allt tal om medial frihet från oppositionen platt till marken. Artikeln i Brännpunkt bekräftar bilden av en förvirrad opposition som helt saknar svar på den övergripande frågan vad en rödgrön regering, med exempelvis Lars Ohly som kulturminister, skulle innebära för radio och tv i allmänhetens tjänst.

CECILIA MAGNUSSON (M)

gruppledare för Moderaterna i kulturutskottet