Som flerårig aktiv ­representant för Sveriges Pensionärsförening, SPF, i Kommunala Pensionärsrådet (KPR) i Nyköping känner jag mig träffad av Gerd Forssells och Barbro Hellbergs negativa ­erfarenheter och förväntningar av KPR-verksamheten (SvD Brännpunkt 25/10).

Jag måste erkänna att även jag hade förväntat mig att kunna bidra till positiva förändringar i den kommunala äldreomsorgen. I min strävan har jag funnit att även KPR-ledamöter från andra pensionärsförbund har samma vilja och erfarenhet.

Även om vi representerar några 1000-tal pensionärer i vår kommun har vi ingen makt, vi kan bara önska – påpeka – ifrågasätta och yttra oss men någon beslutanderätt har vi inte. Beslutanderätten ligger helt på våra valda politiker.

I den årliga prioriteringen av fördelningen av tillgängliga ekonomiska kommunala medel mellan olika nämnder och Äldre & Handikapp visar det sig att det finns gott om pengar för att göra om en fortfarande funktionell gata, men för en satsning på bättre vård saknas pengar.

En inglasning av stadshusets entré för en miljon är inget problem (trots folkstorm) men på vården för de äldre måste det sparas. Och så vidare.

Även vi som representerar de äldre är medvetna om att det måste finnas prioriteringar men då måste detta ske över hela den kommunala kakan. Någon måste ta ansvaret att väga de olika enheternas behov mot verklighetens nödvändigheter. Men tyvärr är det ofta politik och inte sunt förnuft som styr mycket inom den kommunala förvaltningen.

Jag hoppas att Gerd Forssell och Barbro Hellberg vill engagera sig i KPR-arbetet och skaffa sig kunskaper om de begränsade möjligheter vi tyvärr har så att de kan förmedla realistiska förväntningar om detta arbete.

Ferdinand Tates

representant för SPF i KPR i Nyköping