På Brännpunkt (14/9) argumenterar Peter Stenumgaard för att försvarets stopp för vindkraft inom fyra mil från militära flygplatser skulle vara oproblematisk för att försvaret har godkänt vindkraft på andra platser. Detta är en tveksam beskrivning av flera skäl.
För det första har försvaret motverkat vindkraftsetableringar på många andra platser i Sverige än flygplatser, till exempel med hänvisning till radarövervakning och övningsområden.
För det andra kräver vindkraftens ekonomi att verken byggs där vindlägena är allra bäst, vilket fyramilsgränsen i många fall förhindrar.
För det tredje är de 1500 kraftverk som hotas genom fyramilsförbudet långt gångna i planeringsprocessen och flera exempel finns på redan byggda verk som måste rivas. Detta kan inte jämföras med kraftverksplaner på andra platser som ofta ligger långt fram i tiden. De 1500 verk som försvaret hindrar kan utgöra upp till hälften av de verk som krävs för att nå målen enligt Energimyndigheten. Självklart utgör detta ett stort problem för den gryende vindkraftsbranschen i Sverige.
Mest betecknande för denna debatt är ändå att det är en myndighet, FOI, som svarar på vår artikel medan regeringen som vanligt tiger. Avvägningen mellan riksintresset för vindkraft och försvarsintresset är en i högsta grad politisk fråga och det var också därför vi krävde att få regeringens ställningstagande klarlagt. Vi har tydligt markerat att vindkraftens utbyggnad i Sverige är högsta prioritet och att det naturligtvis måste vara möjligt för Försvarsmakten och vindkraftsutbyggnaden att samexistera. Något svar om regeringens prioriteringar kring vindkraften tycks vi inte få före valet. Varje väljare får göra sin egen tolkning av detta vid valurnan på söndag.
PER BOLUND (MP)
ANNIKA NORDGREN CHRISTENSEN (MP)
