Det finns barn i Sverige som växer upp utan att en enda vuxen har sett att de har levt i ett helvete.

Johan Oljeqvist

En av Fryshusets snabbast växande verksamheter är Barn till Ensamma Mammor. Den finns idag i Stockholm, Göteborg och Malmö och har varje år tusentals möten med mammor och barn som lever i fattigdom – mammor och barn som kämpar hårt för att nå upp till vardagslivets mest elementära nivåer. Verksamheten leds av Fatima Åsard. När uppmärksamheten kring Rädda Barnens mycket alarmerande rapport om barnfattigdom var på topp för två år sedan hade jag ett möte med Fatima Åsard. Hon var mörk i blicken och spottade bistert ut att uppmärksamheten kring rapporten skulle komma att urholka det allvarliga i dagens situation kring barnfattigdom. Hon förutspådde att debatten skulle sluta i pajkastning kring frågan om man verkligen har det tillräckligt eländigt i Sverige för att ha rätt att kallas fattig. Hon befarade även att vi skulle få det ännu svårare att hitta finansiering till denna redan så svältfödda verksamhet.

Tyvärr visar gårdagens Uppdrag granskning i SVT att Fatima Åsard hade rätt – nu drar tjafset om det oväsentliga igång! Det låter så här: Hur många är de fattiga egentligen? Finns de överhuvudtaget? I Sverige är man tydligen fattig om man inte har en iPhone. Här svälter minsann ingen ihjäl och det finns faktiskt inga hemlösa barn.

Inom Fryshusets verksamheter i Stockholm, Göteborg och Malmö, och genom många av de 200 ungdomsverksamheter som ingår i riksnätverket ”Fryshusandan”, möter vi ständigt hungriga barn, barn i 7-årsåldern som tar hand om sina föräldrar, 9-åringar som utvecklat avancerade strategier för att dölja att de bara kan äta sig mätta under skolluncher och barn för vilka fritidsaktiviteter är en utopi. Vi möter tusentals av dessa barn. De har dessutom ofta andra svåra erfarenheter, till exempel i form av missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar eller andra närstående vuxna, våld, utbrändhet, sjudomar, handikapp – eller andra utmaningar som de flesta vuxna aldrig ens kommer i närheten av.

Det spelar ingen roll om det handlar om 240 000 barn, eller 10 000. Glöm siffrorna och inse det enda viktiga: att det finns barn i Sverige som växer upp utan att en enda vuxen har sett att de har levt i ett helvete. Att göra barnfattigdomsfrågan till en statistisk tävling i siffror som kan visas i evidens och dokumenterade undersökningar är att dölja sanningen.

Sanningen att fattiga barn som inte blir sedda av oss vuxna blir morgondagens vilsna byten för samhällets destruktiva krafter; gäng, kriminalitet, självskadebeteende eller extremism. Låt oss inte åter blunda för sanningen bara för att den stör vår självbild. De fattiga och utsatta barnen har blivit fler de senaste 15 åren – oavsett vilken färg vår regering haft – de måste få synas.

JOHAN OLJEQVIST

vd Fryshuset