Den gemensamma jordbrukspolitiken är en grundbult i Europasamarbetet, den berör varje EU-medborgare dagligen. Från priset på limpan, säkerheten på maten vi stoppar i oss, miljö- och klimatkonsekvenser, jobb på landsbygden, hur vi behandlar våra djur och inte minst våra handelsrelationer till länder utanför EU.

Medan övriga medlemsländer i EU vill stärka och utveckla jordbrukspolitiken för en hållbar livsmedelsproduktion och livskraftig landsbygd driver Sverige en hård avvecklingslinje.

Det är mycket som behöver förändras för att jordbrukspolitiken ska bli mer miljöinriktad, marknadsneutral och rättvis men att föra en plakatpolitik, långt ifrån övriga länders intresse, ställer Sverige i kylan utan möjligheter att påverka alls.

Det behövs en gemensam jordbrukspolitik för att kunna utveckla en mer hållbar och rättvis matproduktion. Sverige ligger i många avseenden långt fram i utvecklingen mot ett hållbart jordbruk. En åternationalisering av jordbrukspolitiken skulle inte bara riskera att vi fick ett sämre djurskydd och ett jordbruk som är mindre miljöinriktat i Europa. Risken är också uppenbar för att övriga länder skulle försöka övertrumfa varandra i vem som kan ge mest stöd till det egna jordbruket.

EU-kommissionens syn på jordbrukspolitiken ger mycket övrigt att önska, men det finns ljusglimtar och det är viktigt att Sverige förhandlar utifrån de öppningar som finns. Kommissionens reformförslag innebär ökade satsningar på miljö och hållbar utveckling. Det är en bra inriktning och vi hade helst sett en ännu högre ambition på detta område.

En både ansvarsfull och möjlig väg är att Sverige bör inrikta sig på att få bort de mest skadliga stöden, till exempel exportstöd, att stöden fördelas mer rättvist mellan länderna och att den mark som uppbär stöd faktiskt brukas.

Det är orimligt att tro att Sverige kommer att kunna förändra den nya jordbrukspolitiken helt efter vår agenda när vi står så långt ifrån övriga medlemsländer, men varje steg i rätt riktning är bättre än inga steg alls.

Sverige är nettobetalare till EU och för att skattebetalarna ska ha acceptans för politiken är det avgörande att pengarna går till samhällsnyttan och inte till smörberg och vinsjöar.

Europas bönder är en viktig del av lösningen på de stora utmaningar världen står inför. När världens matproduktion måste öka och de fossila utsläppen behöver minska är den gemensamma jordbrukspolitiken ett viktigt verktyg.

En politik som leder till verkliga förändringar undviker plakaten och vilseleder inte medborgarna om vad som är möjligt att uppnå i förhandlingarna om den nya jordbrukspolitiken.

Sverige har en radikal linje i jordbrukspolitiken, men för att vara förhandlingsbara kan vi inte ensidigt driva en linje som ställer oss i ett utanförskap. En fundamentalt förändrad jordbrukspolitik och en kraftigt minskad budget är målet, men skulle vi gå på den linje som EU-minister Birgitta Ohlsson har framfört riskerar vi att inte ens komma i närheten av förhandlingsbordet.

Därför är det viktigt att Sverige hittar balansen utifrån vår radikala ståndpunkt föra att nå det som är möjligt, istället för att omedelbart ställas ute från förhandlingsrummet.

ROGER TIEFENSEE (C)

gruppledare i riksdagen

FREDRICK FEDERLEY (C)

ledamot i riksdagens EU-nämnd