Totte Löfström

Slutna och okritiska forum är en perfekt grogrund för mer och mer extrema åsikter.

Totte Löfström

Det här är dagar av sorg. Det är en förtvivlad och förlamande sorg som blandas med en ilska över att någonting sådant här kan drabba vår lugna lillebror i väst. Hittills har över 90 personer förlorat livet på grund av att en man med sjuka värderingar bestämde sig för att omvandla sitt hat till handling och kallblodigt mörda dem som inte tyckte som han.

Det är inte konstigt att vi känner oss förlamade av en sådan händelse, men vi måste ändå orka se händelsen i sitt sammanhang. Risken är nämligen stor att vi i våra huvuden avfärdar det hela som en galen människas verk och därmed möjliggör fler, liknande dåd i framtiden.

Jag har via mitt arbete lagt ner mycket tid på att analysera och bryta ner främlingsfientliga gruppers argument, och försökt förstå den miljö de skapas i. Detta skulle man kunna skriva en hel avhandling om, men jag ska ändå försöka ge en bild av den ofta väldigt isolerade värld dessa åsikter frodas i.

På bland annat bloggar och Twitter sprids i dag uppgifter om att den misstänkte gärningsmannen ska ha varit aktiv på nationalistiska och högerextrema forum på internet. Man kan till exempel läsa en stor mängd inlägg och kommentarer han har publicerat på sådana webbsidor, och den samlade bilden vittnar om en man med ett stort behov av bekräftelse. Han tenderar nämligen att nästan skryta om vilka han känner, hur smart han är och vilka stora planer han har för den nationalistiska kampen.

För sådana människor är de här slutna och okritiska forumen en perfekt grogrund för mer och mer extrema åsikter, för ju mer hatiskt de uttrycker sig, desto fler klappar på axeln får de.

Man skulle kunna säga att de här nätverken fungerar lite som en sekt där medlemmarna matas med lögner och fördomar tills de till slut betraktar sig själva som de enda som vågar stå upp emot ett korrupt system. Alla blir så klart inte våldsamma, de allra flesta nöjer sig med att skriva arga kommentarer på bloggar och nyhetssidor, men den lilla gruppen människor med en tendens till våldsamhet kan väldigt lätt skapa sig en tro om att det är deras ansvar att dra det hela ett steg längre. Att offra sig för någonting större. Att bli en martyr.

De här grupperna finns överallt i samhället, både online och offline, och de välkomnar med öppna armar alla som är beredda att ansluta sig till dem och okritiskt hylla de egna åsikterna. Men oavsett om de yttrar sig genom rasistiska sånger på en Finlandsfärja eller genom nynazistiska demonstrationståg är de ändå lika farliga. De lockar nämligen till sig den mest sårbara gruppen av människor vi har i samhället; de som inte känner att de hör hemma någon annanstans.

Avslutningsvis bör det nog sägas att man ska akta sig för att analysera den misstänkte gärningsmannen och dennes motiv. Svaren på de frågorna kommer att komma i sinom tid. Vad vi däremot måste våga prata öppet om är vad det är som föder och göder det här hatet, och hur vi ska bekämpa det. Varför känner så många unga män att de saknar tillhörighet och gemenskap? Och varför söker man sig hellre till blint hat än till konstruktiva lösningar?

Dessa frågor är politikens ansvar att diskutera och jag kan därför inte ge några svar. Vad jag däremot kan garantera är att problemet inte kommer att försvinna av sig självt bara för att vi tittar åt ett annat håll.

TOTTE LÖFSTRÖM

retorikutbildare och specialiserad på främlingsfientlighet