Hur kommer våra relationer att se ut till länder där vi tidigare sålt vapen till demokratins förtryckare?

Mattias Kristensson och Gabriel Wikström

För två veckor sedan kom ISP:s första rapporter om den svenska vapenexporten under 2011. Endast en liten del av exporten gick till väletablerade demokratier och länder med politisk stabilitet. Istället fick vi skämmas med att vara en stor leverantör till ökända demokratier och länder utan politisk stabilitet. Tydligast var exporten till Saudiarabien, ett land som är dokumenterat antidemokratiskt utan fria val, med hårda repressalier mot oppositionella och som under 2011 bistod Bahrains brutala regim att slå ned landets demokratirörelse.

Nu kommer nästa avslöjande. I en hemlig affär har Sverige ingått avtal om militärteknik med Saudiarabien. Helt dolt för den svenska befolkningen har Sverige under nästan sju år drivit ett samarbete med Saudiarabien där man bland annat bidragit med teknisk kompetens för att hjälpa landet att bygga upp en egen vapenindustri.

Det är helt oacceptabelt att vi i snart ett decennium bistått en av världens värsta diktaturer med sin vapenproduktion.

Den svenska vapenexporten är en smutsig bransch där den kortsiktiga möjligheten att göra exportvinster uppenbarligen ges företräde allt annat som svensk utrikespolitik står för. Med ena handen ger vi demokratibistånd och talar oss varma för demokratirörelser, och med andra handen smusslar vi vapen till de regimer som hårdast bekämpar demokratirörelsen.

Det hemliga projektet i Saudiarabien har pågått under det senaste årets demokratiska revolutioner i Nordafrika och Mellanöstern. Samtidigt som miljontals människor i regionen på gator och torg har fört en outtröttlig kamp för sina grundläggande fri- och rättigheter, har svensk vapenindustri försett deras förtryckare med medel att brutalt slå ner deras protester.

Projektet har pågått över flera regeringsperioder. Det visar på hur djupt rotat problematiken är. Den svenska politiken har i ökad utsträckning kommit att styras av kortsiktiga ekonomiska intressen. Under de senaste tio åren har exporten nästan fyrfaldigats. Mycket måste alltså förändras i den hela den politiska kulturen för att vi på allvar ska komma till bukt med den svenska vapenexporten.

Vi fruktar dagen då demokratirörelserna äntligen vinner makten i dessa brutala diktaturer. Hur kommer domen mot Sverige att se ut? Hur kommer våra relationer att se ut till länder där vi tidigare sålt vapen till demokratins förtryckare? Den svenska hållningen är kortsiktig och helt inkonsekvent.

Under många år var Sverige världsbäst på välfärd samt sysselsättning och hade en utpräglad roll i det internationella fredsarbetet. I dag är vi istället världsbäst på vapenexport. Vi är det land som exporterar mest vapen per person i hela världen. Mer än hälften av den exporten går till diktaturer och politiskt instabila länder. Det är oacceptabelt och främmande för ett land som en gång betytt så mycket för rösten för demokrati och internationell solidaritet.

Svensk vapenexport måste förändras. Sedan nio månader finns ett riksdagsbeslut på att så ska ske och vapenexporten ska ha ett demokratikriterium. Men fortfarande har inget hänt. Handelsminister Ewa Björling har inte lyft ett finger för att ens påbörja en utredning om hur denna skärpning ska ske. Regeringen saknar politisk vilja och en regering som enbart styrs av ekonomiska intressen kommer aldrig sluta exportera vapen och bistå diktaturer.

Vapenexporten är en skamfläck för Sverige. Det är dags att vi gör upp med hyckleriet och skaffar oss en långsiktig och konsekvent utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige måste på allvar stå upp för fred, frihet och demokrati i alla delar av världen. Då duger det inte att exportera vapen till och bygga upp nya vapenindustrier i brutala diktaturer.

MATTIAS KRISTENSSON

freds- och säkerhetspolitiskt ansvarig i SSU

GABRIEL WIKSTRÖM

förbundsordförande i SSU