Världen behöver en ny grön revolution där vi som i andra branscher drar nytta av moderna metoder och ny teknik.

Magnus Andersson och Staffan Danielsson

I vår del av världen oroar vi oss för högre räntor och fallande sysselsättning. Samtidigt svälter en miljard människor på jorden. Det är fler än alla människor i Nordamerika och EU tillsammans. För att hjälpa dem till ett drägligt liv måste vi öka den globala matproduktionen. Lyckligtvis är detta fullt möjligt med rätt teknik och metoder.

Det tragiska är att matdebatten i allt större grad präglas av vidskepelse och irrationalism. Många inom exempelvis Miljöpartiet och miljörörelsen gör sitt yttersta för att vi ska vända ryggen åt teknikutvecklingen och förnuftet. De målar upp fruktansvärda skräckscenarier. De hatar förbehållslöst bekämpningsmedel och genmodifierade grödor (GMO) och älskar utan reflektion ekologiskt, småskaligt och närproducerat.

Det är självfallet inget fel på ekologiskt och närproducerat, tvärtom menar vi att det är bra med konsumenter som gör medvetna val. Problemet är om detta förvandlas till politisk trångsynthet och närmast ”religiös” dogmatism.

Detta gynnar varken människan eller miljön. Tvärt om behöver världen en ny grön revolution där vi som i andra branscher drar nytta av moderna metoder och ny teknik. Betydelsen av utsäden som klarar extrema förhållanden kommer att öka i takt med att konsekvenserna av klimatförändringarna blir tydligare. I de fattiga länderna handlar det om att få fram grödor som klarar torka och försaltade jordar samt står emot skadeinsekter och svampsjukdomar.

Dessutom är det viktigt att öka avkastningen på våra befintliga jordar. Alternativet är att avverka orörd natur som regnskogar i Sydamerika, Afrika och Sydasien. Detta vore katastrofalt för klimatet. Avskogning står redan i dag för 17 procent av de globala CO2-utsläppen. Enligt FN:s jordbruksorganisation FAO måste världens livsmedelsproduktion öka med minst 70 procent fram till år 2050 för att maten ska räcka till alla 9 miljarder människor då.

Då klarar vi oss inte enbart med ekologiska odlingar, som ibland ger så lite som 50 procent av normala skördar. Tillsammans med andra åtgärder behöver vi också använda modern teknik i form av till exempel växtnäringstillförsel samt noga kontrollerade bekämpningsmedel och dito växtförädling där även genteknik kan användas för att öka den globala livsmedelsproduktionen.

Självfallet finns det risker med både biologiska och kemiska bekämpningsmedel och med växtförädling och genteknik. Men precis som på andra samhällsområden så måste vi lita på att vetenskapen kan hantera dessa och i dialog med politiken sätta gränser. Enligt EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet finns inte vetenskapliga belägg för att gentekniken är skadlig och den används över stora arealer på flera kontinenter.

Trots dessa fakta agerar nu miljörelsen på samma snäva och kontraproduktiva sätt som vid den förra gröna revolutionen på 1960- och 1970-talen. Då lyckades växtförädlaren Norman Borlaug få fram nya spannmålssorter som gjorde att skördarna i länder som Mexiko, Indien och Pakistan ökade kraftigt.

Miljörörelsen var kritisk trots att Borlaugs teknik flerdubblade de mexikanska skördarna på 20 år. Argumentationen mot växtförädlingen då var slående lik vad vi hör i dag.

Det handlade om hur dåligt det var med maskinellt bearbetade monokulturer och storskalig användning av bekämpningsmedel. Borlaug ilsknade dock till över detta. Han menade att om kritikerna skulle leva en enda månad i den misär som råder i många utvecklingsländer så skulle de också vilja ha traktorer, konstgödsel och bekämpningsmedel.

År 1970 fick Norman Borlaug Nobels fredspris. Tack vare hans mod och framsynthet får miljoner fler äta sig mätta idag. Men ännu är hungern och undernäringen långt ifrån utrotad. Dessutom blir vi allt fler som behöver äta. Därför är en av världens viktigaste utmaningar att upprepa Borlaugs konststycke genom forskning och utveckling av nya grödor som kan göra fattiga människor mättare och jorden grönare och fredligare.

Det är tragiskt att så många inom miljörörelsen vägrar att tänka rationellt. Ekologiskt, småskaligt och närproducerat är bra. Men ska vi få en värld där maten räcker måste vi också bejaka handel och ny teknik. På så vis kan den dag komma då människor i u-länderna inte behöver leva i skräck att inte få i sig tillräckligt med kalorier utan istället kan gruva sig över lyxproblem som räntan och sysselsättningen.

STAFFAN DANIELSSON (C)

agronom och riksdagsledamot

MAGNUS ANDERSSON (C)

kommunalråd i Solna och förbundsordförande Centerpartiets Ungdomsförbund