Äldreomsorgsdebatten präglas idag av oro kring i huvudsak tre spår. Bara fyra av tio svenskar har ett stort förtroende för att äldrevården tar hand om oss som gamla. Dessutom får vi allt fler äldre med risk för ökande kostnader och för det tredje förekommer fortfarande enskilda missförhållanden inom äldreomsorgen.
Efter arbetslinjen behöver Moderaterna arbeta fram en välfärdslinje med svar på äldreomsorgens utmaningar.
Edvard Unsgaard (M).
Trots oron kring framtiden finns ingen politiker eller politiskt parti som har något bra svar på frågan hur äldreomsorgen ska se ut den dagen 40-talisterna behöver omsorg. Det finns ingen sammanhängande berättelse och framtidsscenariot med högre skatter och risk för sämre service oroar. Många politiker väljer därför att ducka. Men det är fel väg.
Det räcker att lyssna på de som är på väg att bli äldre. De vill ha svar på frågan hur framtidens äldreomsorg ska se ut och många kan till och med tänka sig att betala en del själva. Det krävs att vi börjar forma morgondagens svar.
Efter arbetslinjen behöver Moderaterna arbeta fram en välfärdslinje med svar på äldreomsorgens utmaningar.
I min bok med att söka svaret på hur oron för framtidens omsorg ska stillas har jag intervjuat flera kända och okända svenska 40-talister. Henning Mankell säger att kommun och stat inte kommer kunna stå för allt: ”Man kanske får ta lite större ansvar själv”. Amelia Adamo säger att ”Om pensionärer har möjlighet att betala så ska pensionären betala.” Men naturligtvis finns de som saknar egna resurser. Eller som krögaren Carl Jan Grankvist uttrycker det i min bok. ”Det kommer inte vara någon konst att bli gammal om du kan ställa krav och ingen kommer ifrågasätta dina krav. Men den som inte har förmåga att ställa krav. Vad blir det för kvalitet?” Samhället måste stå för en grundtrygghet, men vi måste också bejaka alla de som själva vill utforma sin ålderdom och betala själv.
Jag har i arbetet med boken besökt flera kommuner och pratat om utmaningarna. Sotenäs med störst inflyttning av unga äldre i Sverige, har som framgångsreceptet att hålla de äldre friska så länge som möjligt, så att de kan bo kvar hemma. ”De äldre ska hålla igång – det tror jag är A och O”, säger kommunalrådet Mats Abrahamsson (M).
På Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, säger man faktiskt att en inflyttning av äldre kan bli en pluspost tack vare utjämningssystemet och tack vare just att hålla de äldre friska.
”Om kommunen ser till att effektivisera äldreomsorgen så att kommunens kostnader sjunker under rikssnittet eller om 85-åringen håller sig friskare än rikssnittet, så tjänar kommunen på det.” Mats Abrahamsson i Sotenäs delar den bilden: ”Lyckas man hålla de äldre lite friskare så att de slipper flytta hemifrån och först senare komma in på ett särskilt boende så kan kommunen få intäkter av en sådan inflyttning. ”
En annan kommun, Sorsele, försöker lösa utmaningen med arbetskraftsinvandring. Men politikerna i kommunen som jag pratat med beskriver att de mött motstånd bland befolkningen. ”Varför ta hit ryssar när vi har arbetslösa?” Men jag tror att Sorsele gjort helt rätt som vågar diskutera problemen och öppna för nya lösningar. Diskussionerna om arbetskraftsinvandring gav också konkreta effekter. Den utbildning som kommunen startade för att utbilda undersköterskor blev fulltecknad direkt. Kommunens prat om att ”ryssen kommer” löste en del av välfärdsutmaningen, om än högst tillfälligt.
Vad krävs för att skapa framtidens goda äldrepolitik? Här är mina slutsatser:
• Man måste börja i det friska och förstärka incitamenten att arbeta mycket högre upp i åldrarna. Möjligheterna att utbilda sig och kanske till och med byta karriär på ålderns höst måste förstärkas.
• Kommuner måste börja se de äldre som en resurs som ger kommunen skatteintäkter även på äldre dar.
• Näringslivet måste se den ekonomiska potentialen i de äldre som konsumenter. Här finns många möjligheter för politikerna att utforma avdrag för att i likhet med utvecklingen av rut- och rotavdrag förbättra äldres möjligheter på äldre dar.
• Olikhet ja – ojämlikhet nej. Vi måste acceptera större olikheter på äldre dagar. Notera att jag skriver just olikheter och inte ojämlikhet. Politikerna måste bli ärligare med vad omsorgen faktiskt kommer att innehålla och vad vi kan utlova. Människor måste också ges möjlighet att betala själva för att få extra tjänster och extra innehåll.
• Slutligen är personalens villkor en helt central faktor för att skapa en god omsorg. Yrkets status måste höjas och det kan göras genom mer kompetensutveckling och höjda löner.
Vi politiker måste förbereda väljarna för en äldreomsorg där människor får möjlighet att fortsätta vara individer med fria val. Det kommer inte alltid se ut som i dag och det kommer ställa en del begrepp på ända. Grundtryggheten ska finnas kvar, men systemet måste anpassas till de äldres önskningar och fria val och de äldre måste ses som den ekonomiska resurs de faktiskt är.
Svaret på äldreomsorgens utmaningar måste vara att den som inte kan svara upp mot Amelias önskningar när hon behöver hemtjänst och den politiker som inte lockar till sig fler Amelia till sin kommun, det är de som kommer att få det tuffast och det är de som kommer att oroa sig mest om 20–30 år.
EDVARD UNSGAARD (M)
fd pressekreterare hos statsminister Fredrik Reinfeldt. Nu kommunikationsrådgivare och författare till boken När Amelia behöver hemtjänst
