”Den mest fundamentala och radikala förändringen av bidragssystemet sen det infördes”. Det säger den brittiske premiärministern David Cameron angående ett aktuellt reformförslag i Storbritannien. Förslaget innebär enligt premiärministern att arbete äntligen börjar löna sig för en del av de fattigaste i vårt samhälle. Kanske är det dags för Fredrik Reinfeldt att tänka i samma banor, och täppa till det stora hålet i den svenska arbetslinjen?
Den brittiska regeringen har ställt sig en enkel fråga: lönar det sig att gå från socialbidrag till arbete? Svaret är inte nödvändigtvis ja. Som det är nu minskar bidraget i takt med att arbetsinkomsten ökar. Först när socialbidragstagarens arbetsinkomst når en viss nivå börjar arbete löna sig; innan dess är incitamentet lika med noll.
Den brittiska regeringens utredare menar att systemet är utformat så att den fångar individer, familjer och hela områden i fattigdom.
Systemet i Sverige fungerar på samma sätt. Den bidragstagare som börjar tjäna pengar på arbete får sitt bidrag minskat med lika mycket. Samtidigt utdelas socialbidrag för såväl de vuxna i familjen som barnen. Bidraget täcker också hyran och oregelbundna kostnader som tandläkarbesök.
Det innebär att det inte alltid lönar sig för de vuxna att gå från bidrag till arbete – framför allt inte för ensamstående föräldrar med flera barn och höga boendekostnader.
I många fall ökar inkomsten bara med några hundralappar, eller kanske en tusenlapp, vid övergång till arbete. Det är förvisso rätt mycket pengar för en familj med knappa marginaler. Men när föräldern övergår från att vara hemma och ha gott om tid, till att arbeta hela dagen, uppstår nya kostnader i termer av arbetskläder, resor till arbete och lunch ute. Även familjens matkostnader ökar, när föräldern inte längre har tid att laga mat från grunden och istället köper färdigmat eller halvfabrikat. I verklighetens Sverige lönar sig inte alltid övergången från bidrag till arbete, vilket får påfallande samhällseffekter.
Långvarigt bidragsberoende leder till segregation i samhället. Bland de invandrare som inte är födda i rika industriländer försörjs hela en femtedel av de vuxna i arbetsför ålder via socialbidrag, jämfört med enbart 3 procent bland dem som är födda i Sverige.
Andelen barn som lever i hushåll med socialbidrag uppgår till 30 procent i Rinkeby och 40 procent i Bergsjön och Rosengård. Många pendlar mellan socialbidrag och andra former av offentlig hjälp. Däremot visar forskningen att få lyckas bryta beroendet och övergå till en arbetsinkomst som innebär att de är självförsörjande.
Kopplingen är också tydlig till barnfattigdomen. Totalt lever 128000 barn, majoriteten av de fattiga barnen enligt Rädda Barnens definition, i hushåll som mottar socialbidrag.
Forskningen har visat att en övergång från bidrag till arbete bland föräldrarna inte bara leder till ekonomiska utan också sociala förbättringar för barnen. Exempelvis förbättras barnens skolresultat i takt med att de vuxna förebilderna kommer i arbete. Det bidragssystem som i dag finns i Storbritannien för att skydda allmänheten från fattigdom har haft den motsatta effekten. Alldeles för många har fångats i fattigdom. Resultatet är ett oerhört slöseri med mänsklig potential.
Men det går att minska på socialbidragsberoendet, utan att ställa högre krav eller sänka grundersättningen. Liksom i Storbritannien kan vi arbeta för ett system där det lönar sig att närma sig arbetsmarknaden också med små steg.
Istället för att socialbidraget minskar en krona för varje krona som arbetsinkomsten ökar med kan den minska med exempelvis 70 öre. Även den som bara arbetar någon dag, eller några timmar, per vecka kan därmed öka sin levnadsstandard, få kontakt med samhället och bygga upp arbetsmarknadserfarenhet.
Samhällsekonomin kan bara tjäna på ett sådant system. Fler skulle arbeta, vilket skulle minska kostnaderna för socialbidraget. Grupper som i dag står utanför skulle på ett bättre sätt inkluderas i samhällsgemenskapen. Som en offentlig studie nyligen har framfört kan långvarigt bidragstagande ”leda till en fattigdomsfälla”. Är det inte dags att genom en stärkt arbetslinje undvika denna fälla?
EVA COOPER
ansvarig för välfärdsfrågor på Timbro
NIMA SANANDAJI
vd Captus och författare till rapporten: Får fattiga lön för mödan? – Vägen ut ur socialbidragsberoende enligt Cameron
