Vi vet var vi måste börja och vi vet i vilken riktning vi måste gå.

Jonas Sjöstedt och Jens Holm

Trots nästan tjugo år av förhandlingar fortsätter de globala utsläppen av växthusgaser att öka, med 2,4 procent 2011 enligt preliminära rapporter. Forskarna varnar för att vi är på väg mot katastrofala klimatförändringar – fyra graders uppvärmning om kanske bara 50 år. Ska vi ha en åtminstone hyfsad chans att klara oss undan katastrofen, måste de globala utsläppen börja minska redan detta decennium.

Men på förra årets klimattoppmöte beslutades att skjuta upp alla bindande utsläppsminskningar till efter 2020. Sveriges miljöminister Lena Ek jublade över överenskommelsen, men för alla oss andra var misslyckandet tydligt. Det är uppenbart att världens regeringar, inklusive Sveriges, är oförmögna att ge relevanta svar på oron över den värld som våra barnbarn kommer att ärva.

Denna politiska handlingsförlamning är inte någon slump. Vi lever i ett fossilberoende ekonomiskt system som inte är uppbyggt för att ta hänsyn till konsekvenserna för människor och natur. Mot detta står behovet av en snabb och djup omställning för att lösa klimatkrisen. Insikten om att klimatkrisen kräver systemförändringar är det som i grunden blockerar handling på området.

Den viktigaste frågan vi kan ställa oss är därför om det finns vägar ur denna låsning. Och vi måste fråga oss hur ett relativt litet land som Sverige kan bidra till det. Det hör till klimatfrågans särprägel att den är verkligt global och en global lösning, i någon form, är därför nödvändig. Men denna insikt får inte leda till passivitet. Sverige har möjlighet att genomföra en klimatomställning även utan att avvakta vad som händer på FN-nivå.

Det skulle inte vara särskilt svårt att snabbt höja ambitionerna i klimatpolitiken. Vänsterpartiet lägger därför fram konkreta förslag för hur det svenska klimatmålet ska skärpas, inramat av en separat koldioxidbudget. Vi föreslår också ett särskilt klimatbistånd dit vi vill satsa nya pengar, inte ta från övrigt bistånd. Svenska kommuner, landsting och småföretag ska få hjälp att minska sina utsläpp med den största investeringsfonden hittills för klimatet. Vi kallar det Klimatprogrammet och vill satsa tre miljarder kronor för de kommande tre åren. Energisystemet måste ställas om. Målet ska vara 100 procent förnybar produktion och en avvecklad kärnkraft. Transportsystemet måste ställas om med massiva satsningar på tåg, annan kollektivtrafik och ökad cykling, finansierat av höjd koldioxidskatt, flygskatt och kilometerskatt på långtradartransporter. Vi föreslår också satsningar på hållbara livsmedel i form av minskad köttkonsumtion och mer vegetarisk mat.

Överlag behövs en politik för minskade utsläpp till följd av vår konsumtion. Dagens ekonomiska modell prioriterar ständigt ökad materiell konsumtion för de redan välbeställda. Det är ohållbart och vi behöver nu fokusera mer på en kortare arbetstid. Det behöver vi göra för klimatets skull, men det skulle också ge oss alla mer tid i vardagen.

Det är först om Sverige i praktisk politik visar att vi menar allvar som vi kan åka till toppmötena och med moralisk auktoritet hävda att även andra länder måste agera. Vi kan vara med och bidra till en global lösning av klimatfrågan. Vi är för den delen heller inte ensamma: runt om i världen, särskilt i det globala Syd, växer en klimatrörelse fram som kräver en radikal omställning. Vi vill att Sverige är med i det arbetet.

Att ställa om Sverige kräver stora förändringar och mycket arbete. Men så vitt vi kan se väger detta lätt jämfört med vad som ligger i andra vågskålen: att vi inte gjorde något för att undvika den katastrof för mänskligheten som fortsatta klimatförändringar innebär.

Om vi är proaktiva och förändrar samhällsekonomin i stället för klimatet, finns också stora mänskliga vinster att hämta. Arbetet att ställa om Sverige kommer att ge meningsfulla jobb och försörjning åt många. Sådant som inte belastar klimatet kommer att få större vikt, till exempel kultur och idrott, omsorg, utbildning och hälsa. Med en arbetstidsförkortning kommer vi att få mer tid för nära och kära. Inte minst kommer vi att kunna leva i visshet om att våra liv inte tär på andra människors livsmöjligheter.

Vi har inte alla svar på frågorna om exakt hur en snabb och djupgående klimatomställning ska se ut. Det har inte något annat parti heller. Men vi vet var vi måste börja och vi vet i vilken riktning vi måste gå. Vänsterpartiet söker nu mandat att tillsammans med Sveriges invånare att ta sig an denna den största av utmaningar.

JONAS SJÖSTEDT (V)

partiordförande

JENS HOLM (V)

miljöpolitisk talesperson och representant vid COP18 i Doha