Aron Modig, förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.

Signalerna från partiledaren om vilka frågor som är viktiga och som ska prioriteras har närmast varierat från dag till dag.

Aron Modig

Kristdemokraterna fyller en väldigt viktig funktion i svensk politik. Vi står för ett samhälle byggt på en fast etisk grund och betonar betydelsen av gemenskap i stabila familjer och ett starkt civilsamhälle. Vi står upp för människans frihet och det personliga ansvar som var och en har för sitt liv och sina handlingar. Vi baserar vår politik på värderingar som stått sig i tusentals år.

Trots detta har Kristdemokraternas resultat under de senaste åren inte hållit måttet. Partiet har backat i fem raka val och i opinionsundersökningarna befinner vi oss under fyraprocentspärren betydligt oftare än över densamma.

I denna situation är det ingen magisk lösning att byta partiledare. Däremot står det för oss klart att ett byte av partiledare är en nödvändig del för att få till stånd den förändring som behövs för att lyfta partiet.

Under lång tid nu har de som hittills kritiserat ledarskapet inom Kristdemokraterna anklagats för att inte vara konkreta i sin kritik. På måndagens Brännpunkt gick det så långt att ett antal medlemmar i partiet önskade att kritikerna skulle tala om hur de kunde ”göra jobbet bättre” samt ”berätta var skåpet i stället borde stå”.

Det har dock varit omöjligt att bli mer konkret i kritiken mot ledarskapet utan att i direkt mening gå in på enskilda händelser. Nu tvingas vi att till viss del ta steget och berätta vad som är den egentliga kärnan i kritiken.

Göran Hägglund är ett bra ansikte utåt. Han är medialt skolad, rolig och kvick. Han är en bra socialminister och har gjort mycket för att sätta en kristdemokratisk prägel på Sveriges social-, vård- och familjepolitik. Därom är partiet enigt. Det vi kritiserar är det politiska och organisatoriska ledarskapet.

Hägglund har under sin tid som partiledare aldrig stakat ut en linje för Kristdemokraternas politiska kommunikation, utan partiet har vacklat från en politisk inriktning till en annan. Fokusområde har ersatt fokusområde och olika slogans har betats av på löpande band. Signalerna från partiledaren om vilka frågor som är viktiga och som ska prioriteras har närmast varierat från dag till dag. I de flesta fall har vi blivit förvånade om ens våra egna företrädare i riksdag, kommuner och landsting hunnit uppfatta vilken politisk linje som partiet egentligen driver för tillfället.

Även på det organisatoriska området har det saknats ett engagerande och inkluderande ledarskap. Jag leder den unga kristdemokratiska rörelsen som kan mobilisera hundratals kampanjarbetare i en valrörelse, en organisation som flera gånger varje vecka är ute på gymnasieskolor och ungdomsfestivaler runtom i landet för att sprida kristdemokratisk politik.

Vi ser hur det finns ett stort intresse för kristdemokratiska idéer bland dagens unga. Vi värvar många nya medlemmar till förbundet och KDU är idag ett av Sveriges största politiska ungdomsförbund.

Trots detta har Göran Hägglund inte vid ett enda tillfälle under de senaste fem åren besökt KDU:s riksmöte för att skicka en ”taggande” hälsning till våra medlemmar. Inte vid något tillfälle under samma period har han tagit kontakt med KDU:s förbundsordförande i syfte att ge feedback, ställa en fråga eller diskutera samarbetet mellan moderpartiet och ungdomsförbundet. Då KDU försökt ta kontakt med Hägglund för att diskutera hur förbundet kan stärka Kristdemokraternas viktiga arbete har dessa inviter ignorerats.

Ute i landet känner våra medlemmar att de får ett starkt stöd och vi har i de allra flesta fall ett gott samarbete med partiets distrikt och lokalavdelningar. Vi förstår inte varför detta ska vara omöjligt på riksnivå. Vi vill ha en partiledare som kan inspirera och engagera den unga generationen kristdemokrater. Vi vill ha en ledare som tar tillvara den resurs som KDU utgör. Vi vill ha en partiledare som visar öppenhet och lägger ett organisatoriskt pussel där alla i partiet kan få en roll att spela och där målet är att inkludera fler och fler.

I söndags klev Mats Odell fram som kandidat till partiledarskapet i Kristdemokraterna. Vår erfarenhet av Odell är att han besitter en god förmåga att diskutera såväl ekonomiska som sociala frågor och att han visar på en stridslust som ingen annan inom partiet.

För oss står det klart att Mats Odell både är den person som har förmågan att kommunicera de politiska idéerna på ett bra sätt och som dessutom visat prov på goda ledaregenskaper. Därför har KDU:s förbundsstyrelse beslutat att nominera honom till partiledare. Utöver Odell nominerar vi Ebba Busch, kommunalråd i Uppsala, och Peter Kullgren, kommunalråd i Karlstad, till partipresidiet. Denna trio skulle med energi och god förankring ha stora möjligheter att leda partiet ut ur den kris vi just nu befinner oss i och mot betydligt bättre resultat i valen 2014.

Kristdemokraterna är ett för viktigt parti för att vi ska kunna låta bli att bry oss.

ARON MODIG

förbundsordförande KDU