Kulturutredningen har nu avslutat sitt arbete och det är dags för nästa steg i processen. Nu har vi fastställt listan över remissinstanser och kommer att skicka utredningen till cirka 400 berörda institutioner och organisationer. [Hela listan finns att se på regeringens webbplats.]
Remisstiden kommer att vara tre månader, vilket är normalt för en offentlig utredning. Jag hoppas dock att den debatt som nu pågår med en sådan intensitet fortsätter betydligt längre än så.
Redan nu pågår – och planeras – ett stort antal debatter, möten och sammankomster för att diskutera utredningens förslag. Jag och mina medarbetare följer dessa och kommer att delta på så många som möjligt.
Jag gläds åt att Eva Swartz Grimaldi och övriga kommittéledamöter i sin utredning vågat sig på några av kulturpolitikens viktigaste och mest omdebatterade frågor, som fördelningen av medel till regionerna. I detta ingår även frågan om det statliga ansvaret för kulturpolitiken.
Jag välkomnar också att utredningen betonar ett ökat samarbete mellan kulturen och andra samhällssektorer. Det är frågor som jag har jobbat mycket med, till exempel kopplingen mellan kultur och näringsliv, kultur och miljö samt kultur och hälsa. Detta är viktigt om kulturen ska ta större plats på fler områden.
När det gäller förslagen på myndighets- och förvaltningsområdet är det min uppfattning att det alltid är viktigt att vi ser över möjligheterna att effektivisera och modernisera den offentliga förvaltningen. Samtidigt visar erfarenheterna av att flytta och slå ihop myndigheter att det krävs grundliga analyser och konsekvensbedömningar.
Här måste vi noggrant analysera varje enskilt fall och se vilka problem förslagen är ägnade att lösa och vilka positiva effekter som kan uppnås. Jag vill redan nu vara tydlig med min uppfattning – det viktiga är inte att det går fort, utan att det blir bra.
De förändringar vi gör ska stärka kulturpolitiken för framtiden. Jag strävar efter att nå en så bred enighet som möjligt och har därför bjudit in representanter för alla riksdagspartier till möten för att diskutera utredningsförslagen och processen för den fortsatta hanteringen. Jag hoppas att dessa möten kommer att präglas av en god och öppen dialog.
Det stora intresset kring Kulturutredningen är glädjande och utredningen har i sig bidragit till att göra debatten om kultur och kulturpolitik mer livlig och engagerad än på mycket länge. Det tycker jag i sig är viktigt och bidrar till att stärka kulturlivet.
Nu är det allas vårt ansvar att fortsätta debatten och ge möjligheter för kulturen att ta större plats i människors liv.
Lena Adelsohn Liljeroth
kulturminister
