Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt

Vi uppmanar socialdemokrater och miljöpartister att tillsammans med oss kräva att EU inrättar ett socialt protokoll i fördraget.

Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt

Riksdagen kommer snart att ta ställning till frågan om EU:s fördrag ska ändras för att göra det möjligt att inrätta Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), en fond för euroländerna. ESM har inte debatterats särskilt mycket i Sverige trots att det kommer att få stor påverkan på unionens och eurons framtid. Det beklagar vi som vänsterpartister. Även om vi som står fria från euron inte omfattas av ESM så påverkas vi starkt av EU:s hantering av eurokrisen.

En fördragsändring innebär en unik möjlighet att påverka EU:s inriktning eftersom den kräver enhällighet bland EU:s medlemsländer och en kvalificerad majoritet i riksdagen. Vi uppmanar socialdemokrater och miljöpartister att tillsammans med oss kräva att EU inrättar ett socialt protokoll i fördraget som skyddar arbetsrätt och kollektivavtal och därmed upphäver den lönedumpning som Lavaldomen öppnade för. Detta bör göras till ett absolut villkor för att ens behandla en fördragsändring i riksdagen.

Men självklart måste även utformningen av fonden diskuteras. Det land som i framtiden ansluter sig till euron kommer även att omfattas av de mycket långtgående förpliktelserna i ESM. Det vore därför rimligt att de partier och politiker som är för svensk anslutning till euron åtminstone försöker förklara varför ESM är en rimlig konstruktion. Inrättandet av fonden innebär stora ekonomiska åtaganden för tveksamma ändamål och en kraftig begränsning av inflytande. Därför är argumenten för att stå fria från euron starkare än någonsin.

ESM ska ha en utlåningskapacitet på 500 miljarder euro men den volymen kan utökas i framtiden. Detsamma gäller kapitalet i fonden på 700 miljarder euro som medlemsländerna tillsammans ska garantera och kan tvingas att betala in. Om Sverige hade varit ett euroland skulle skulle vi behöva skjuta till omkring 200 miljarder kronor. Och den summan kan senare stiga.

När beslut om utbetalningar från ESM ska tas saknas vetorätt. Istället tas besluten med 85 procent av rösterna som tilldelas efter kapitalinsats. Röststyrkan avgörs alltså av ländernas ekonomiska styrka. Det innebär att Tyskland och Frankrike har vetorätt, men inte mindre länder. I EU är alla lika, men några är mer lika än andra. Mindre länder kan röstas ner även om de anser att villkoren för utbetalningarna är orimliga. Men de kan inte neka att skjuta till mer kapital. Artikel 9.3 i fördraget slår fast; ESM-medlemmarna förpliktar sig oåterkalleligen och ovillkorligen att på begäran betala allt kapital som den verkställande direktören infordrar av dem enligt denna punkt, varvid betalning ska ske inom sju dagar efter mottagandet av begäran.”

ESM ska inte bara kunna ge lån till krisande utan även kunna rekapitalisera krisande banker. Fonden kan därmed kräva in skattepengar för att stödja de banker som genom sin spekulation och sina förluster har varit med och skapat krisen. Så förstärks eurokrisens gyllene regel om att bankerna kan vältra över riskerna och förlusterna på skattebetalarna. Förlusterna kan bli betydande, de ingående staterna kan inte säga nej och skattebetalarna betalar notan.

ESM och dess mäktiga ledning har enligt regelverket en total immunitet mot brottsundersökningar och dokumenten ska inte vara offentliga. Artikel 32.3 slår fast; ”ESM, dess egendom, medel och tillgångar, var de än finns och vem som än innehar dem, ska åtnjuta immunitet från varje form av rättsligt förfarande utom då ESM uttryckligen avstår från sin immunitet för eventuella åtgärder eller till följd av avtalsvillkor, inbegripet dokumentationen om finansieringsinstrumenten.”

Vi menar att ESM är en ekonomiskt oansvarig och odemokratisk konstruktion som bör avvisas för EU:s skull. Kostnaderna kan bli enorma och omöjliga att kontrollera för folkvalda och väljare. Villkoren för de lån som ska utbetalas blir sannolikt socialt oacceptabla. Den nya fonden åtgärdar inte eurokrisens grundläggande orsaker. ESM inrättas istället för att göra något åt att euron i sig låser länder vid usel konkurrenskraft, fel penningpolitik och en urholkad demokrati.

Till sist lär euroländerna ändå bli tvungna att slå fast att Europeiska centralbanken görs till ” lender of last resort”. På vägen dit kan skattebetalarna förlora mycket pengar, många arbetstillfällen och mycket välfärd som ett pris för eurokrisen. Det berör även oss, inte minst eftersom vi har en regering som vill att Sverige ska anslutas till euron.

Riksdagen bör därför avvisa fördragsändringen om ESM.

ULLA ANDERSSON (V)

ekonomiskpolitisk talesperson

JONAS SJÖSTEDT (V)

partiordförande