Vad som verkligen hände på Kulturhuset i slutet av september är inte riktigt det som målades upp i början. Det var aldrig tal om att kasta ut några Tintin-album. Jag är ingen bibliotekschef. Det var aldrig tal om utrensning och censur. Tintin har alltid funnits och finns fortfarande kvar på Kulturhuset.

Det är viktigt att poängtera att vad det hela handlade om var en flytt på drygt fem-sex meter. Från en avdelning endast för barn till en avdelning för äldre barn, ungdomar och vuxna. Dessa två avdelningar ligger sida vid sida. Med andra ord – en flytt från en hylla till en annan hylla drygt sex meter bort.

Diskussionen jag ville lyfta var just kring frågan om att vi inte kan ta för givet att barn inte påverkas av stereotyper.

I och med att diskussionen handlade om helt andra frågeställningar än det som jag ville få fram så tycker jag själv att det var fel tillvägagångssätt och fel metod.

Min tanke var aldrig att diskussionen skulle handla om några enstaka album. Min tanke var aldrig att diskussionen skulle handla om att flytta ut. Jag vill snarare att det ska handla om att flytta in. Det är viktigt att vara tydlig med att vi som vuxna kan placera berättelser, historier och böcker i ett visst sammanhang. Därför kan alla böcker finnas till hands. Men vi som vuxna kan inte se det som självklart att barn inte påverkas av stereotyper. Därför är det viktigt att vi flyttar in ännu fler perspektiv, ännu fler tankar, ännu fler pedagogiska infallsvinklar, ännu fler böcker och ännu fler röster som ger oss andra ingångar och som kan spegla hur vår samtid ser ut idag.

På det sättet kan vi jämföra det gamla med det nya. Lära oss utav vår historia och samtidigt blicka framåt jämte mot vår samtid och vår framtid.

Under hösten har vi följt järnrörsdebatten kring kränkande människosyn. Nu senast är det Åsa Lindeborg som fått mota kränkande och föraktfulla nidbilder med anledning av hennes granskning av främlingsfientliga sajter. Är de sexistiska och rasistiska kommentarer som målar dessa bilder en slump?

Det finns många tjejer, killar och svenskar med annan etnisk bakgrund som varje dag får höra samma kommentarer som Åsa Linderborg har gjort. Vi kan inte acceptera detta i ett land som är uppbyggt på demokratiska värdegrunder.

Ens värderingar, attityder och beteende påverkas i mångt och mycket av den miljö man växer upp i. Det gäller oavsett om vi befinner oss i Sverige, i Iran eller i andra delar av världen.

Vi som vuxna kan inte ta för givet att barn inte påverkas av schabloner.

Låt oss nu alla tillsammans gå vidare och diskutera vilka metoder vi gemensamt kan använda för att arbeta med detta ämne. Jag vill bjuda in alla som har haft olika åsikter och tyckt till under de senaste månaderna för att fortsätta diskussionen. Låt oss få höra från alla föräldrar, bibliotekarier, forskare, pedagoger och från dig. Låt oss även få höra från de som har direkta erfarenheter av att ha påverkats av stereotyper som barn. Jag tänker på barnen från miljonprogrammen, barnen från glesbygden, barnen från innerstaden såväl som barnen från villastaden. Jag tänker på alla tjejer. Jag tänker på alla svenskar med afrikanskt påbrå, romer, muslimer, judar, samer, barn med funktionsnedsättning, barn som faller utanför heteronormen, alla svenskar med en annan etnisk bakgrund etc. Dessa röster och tankar är så viktiga i sammanhanget. Vi som vuxna har ett ansvar gentemot våra barn att lyfta och att diskutera dessa frågor.

Sedan jag tillträdde som konstnärlig ledare för barn och unga på Kulturhuset i januari 2012 har jag kontinuerligt lyft dessa perspektiv. Under 2013 kommer jag att fortsätta att bland annat arbeta för Kulturhusets räkning med dessa väsentliga frågor. Jag vill gärna inkludera så många som möjligt i dessa uppdrag, projekt, samtal och processer.

Vad är roten till fördomar och förutfattade meningar? Hur kan vi motverka rasism, sexism och strukturell diskriminering? Vilka strukturer bidrar till att skapa ett ”vi” och ett ”dem”? Hur kan vi arbeta med värdegrundsfrågor?

Denna höst har jag lärt mig hur viktigt det är att vi tillsammans talar om, värnar om och kämpar för alla människors lika värde. På riktigt.

Jag har flytt från en av de mest totalitära staterna i världen. Jag har sett hur olika strukturer påverkar. Därför bör vi inrikta oss på att flytta in ännu mer istället för att flytta ut.

BEHRANG MIRI