Alliansregeringen har från 2006 lagt om rovdjurspolitiken vad gäller varg. Det har gjorts av två anledningar: För det första för att slå vakt om människors inflytande kring förvaltningen, för det andra för att utforma en politik som ger förutsättningar för en bättre genetisk status för vargstammen. Politiken bygger på tre hörnstenar:
Risken var överhängande att besluten kring förvaltning av vargen skulle avgöras i Luxemburg istället för att beslutas lokalt i Sverige.
Roger Tiefensee
• Lokal förvaltning av de som berörs i rovdjurstäta områden.
• Noggrant kontrollerad licensjakt som en del av förvaltningen.
• Åtgärder för att öka den genetiska mångfalden bland vargarna.
Under fjolårets licensjakt på varg anmäldes Sverige till EU-kommissionen, kring hur vi uppfyllde kraven i det så kallade art- och habitatdirektivet. EU-kommissionen har under året gjort klart för regeringen att om inte Sverige vidtog vissa förändringar vad gällde utformningen av förvaltningen av varg skulle frågan avgöras av EU-domstolen.
Risken var alltså, tvärt emot vad Roland Kylén påstår, överhängande att besluten kring förvaltning av vargen skulle avgöras i Luxemburg istället för att beslutas lokalt i Sverige. Det hade riskerat att lägga en död hand över licensjakten i flera år.
För att inte hamna i en situation där frågorna om jakt och stammens storlek ska avgöras i EU-domstolen fattade regeringen beslut om ett antal steg, som ska skapa förutsättningar att behålla besluten i Sverige. En av de förändringar som regeringen meddelade kommissionen var att den tillfälliga begräsningen av vargstammen på 210 vargar inte gäller längre. Beslutet om den tillfälliga begränsningen är fattat av riksdagen som Roland Kylén påpekar. Men riksdagen beslutade också att den inte längre skulle gälla efter att regeringen fått en första utvärdering redovisad.
Svensk rovdjurspolitik är en framgång, med större lokal acceptans, fler antal föryngringar, mindre tjuvjakt och en långsiktigt förbättrad genetisk status för vargstammen. Det är en politik med ett brett folkligt stöd. Därför har regeringen tagit nödvändiga steg för att behålla besluten i Sverige. Det lokala inflytandet förstärks genom inrättandet av en nationell kommitté för en hållbar rovdjurspolitik. Den nuvarande formen av licensjakt upphör tillfälligt under 2012, men ersätts istället med skyddsjakt som ska kunna ske på utökade skyddsskäl.
Sverige ska uppfylla de internationella förpliktelser vi har förbundit oss till. Men det måste finnas utrymme på nationell, regional och lokal nivå för åtgärder som också tar hänsyn till lokala sociala och ekonomiska förhållanden i varglänen. Regeringen har därför skrivit till EU-kommissionen och uppmanat till en reform av direktivet. Sverige och Europa behöver en hållbar rovdjurspolitik – en politik som är lokalt förankrad och avspeglar regionala skillnader, inte en politik byggd på stelbenta direktiv från EU.
ROGER TIEFENSEE (C)
riksdagsledamot och miljöpolitisk talesman
