Gustavsson och Pettersson skriver (27/3) att allmänna DNA-tester kan öka oron och menar därmed att DNA-tester bör regleras. För att vi ska utveckla preventiv vård krävs ett större hälsoengagemang av alla i samhället. Negativ oro bör emellertid undvikas. Erfarenheten visar att insikt om en eventuell sjukdomsrisk har lugnande effekt även om beskedet kan vara negativt. Det är upp till var och en att bestämma om man vill testa sig eller inte.
De skriver vidare, mot bättre vetande, att DNA-tester är osäkra. DNA-tester är metodologiskt säkrare än många blodtester som rutinmässigt utförs i vården. Likaså är riskökningen som DNA-testresultaten anger väl underbyggda vetenskapligt. Vad författarna egentligen menar är att riskökningen som DNA-tester visar för folksjukdomar kan anses liten. Exemplet som ges är hjärtkärlsjukdom där de test som DNA-Guide använder ökar risken med 30–50 procent beroende på ålder.
Detta kan sättas i relation till blodets nivå av kolesterol, ett annat välkänt test som vid förhöjda nivåer ökar risken för hjärtattack med cirka 30 procent. Samma sak gäller de flesta riskfaktorer för folksjukdomar. Saken är att DNA-testet mäter den medfödda risken medan andra tester mäter riskfaktorer som är mer eller mindre miljöbetingade. Med vetskap om att man har en ökad medfödd risk kan man förändra sin livsstil för att minska risken av de faktorer man kan påverka. DNA-tester blir på detta sätt ett verktyg för en ökad precision i hälsorådgivning.
DNA-Guides egen undersökning visar att fler än 50 procent av svenskarna kan tänka sig ett DNA-test och att över 70 procent av DNA-Guides kunder är nöjda med testet, samt att mindre än 10 procent uppgav att de känner ökad oro efter testet. Det senare stöds av liknande undersökningar i USA.
JOHAN BJÖRKEGREN
professor i molekylär patologi, docent i molekylär medicin, läkare, rådgivare DNA-Guide AB
