De senaste årtiondenas ökade valfrihet har inneburit en revolution för svensk välfärd. När vi har gått från offentliga monopol till en mångfald av utförare i hälso- och sjukvården, skolan och omsorgen har det inneburit att patienter, föräldrar, elever, omsorgstagare och anhöriga har rustats med makten att välja – och välja bort. Konkurrensen om idéer och kostnader har medfört en utveckling, både i de direkt berörda verksamheterna och i andra.
Unika mervärden hos idéburna aktörer går inte så lätt att poängsätta.
Olle Schmidt och Anna Starbrink
Även om allt är långtifrån perfekt, skulle få på allvar vilja återvända till tiden före Pysslingens förskola och de första fristående vårdcentralerna.
Vi behöver ytterligare stärka idéburna aktörers möjligheter att bedriva vård och omsorg. För att säkra en mångfald framöver måste de icke vinstdrivande aktörerna få sådana villkor att de kan fortsätta vara med och bidra – gärna i ännu högre utsträckning än i dag.
Sedan några år tillbaka ser vi hur mångfalden inom den fristående välfärdssektorn börjar avta. Några få stora aktörer tar över fler och fler verksamheter, och vinner allt fler upphandlingar. De flesta av dessa stora aktörer ägs numera av anonyma riskkapitalbolag, och det sticker i ögonen när vinster hamnar i olika skatteparadis.
Stora vårdföretag eller riskkapitalister är inget negativt i sig – tvärtom behövs aktörer som kan ta stora uppdrag, till exempel att driva akutsjukhus, utveckla långsiktiga stordriftsfördelar och konkurrera med varandra. Vi har ingen anledning att vara missnöjda med vården till exempel vid Capio S:t Görans sjukhus, Sveriges enda privat drivna akutsjukhus – som för några år sedan togs över av riskkapitalister. Och regeringen har aviserat åtgärder mot avarterna av riskkapitalister som driver välfärdsverksamheter.
Men om stora, riskkapitalägda vårdföretag blir det överlägset dominerande alternativet till lika storskaliga offentligägda verksamheter – då har vi ett problem. Konkurrensen och utsikterna till nya spännande idéer från små uppstickare minskar. Och det blir ingen verklig valfrihet för dem som använder och är beroende av välfärdstjänsterna.
Vi i Folkpartiet Liberalerna vill se en verklig mångfald, med både små och stora vårdföretag, kooperativ och ideella verksamheter.
I andra länder har just de idéburna aktörerna ofta en central roll, som ibland mycket stora, och självklara, välfärdsaktörer. I Tyskland är en mängd olika stiftelser en självklar del av välfärdsbilden. Det belgiska sjukvårdssystemet har Europas högsta antal företagare inom vård- och omsorgssektorn relaterat till befolkningen.
Även de idéburna aktörerna har något mycket viktigt att tillföra, med delvis andra värden än näringslivet. De har ofta en stor legitimitet hos brukare, inte minst i grupper som står lite längre bort från samhällets huvudfåra och som myndigheter och vårdföretag har svårare att nå.
Dessa unika mervärden hos idéburna aktörer går inte så lätt att poängsätta i en vanlig upphandling. När upphandlingsreglerna stramats åt har Lagen om offentlig upphandling, LOU, blivit mer och mer av en tvångströja, i stället för ett rättvist regelverk som underlättar för att göra de bästa valen. Ibland handlar det om kravet på ekonomisk styrka mätt på ett sätt som passar stora vårdföretag. Ibland är det prissättningen och svårigheten att mäta det unika mervärdet i kvalitetspoäng.
Ett sätt att också öppna vägen för idéburna aktörer är att använda vårdval, där ersättningen är fastslagen och det är patienterna själva som avgör vilken av alla godkända, kvalitetskontrollerade vårdgivare de föredrar. Vårdval bör i framtiden bli en huvudregel inom vården och användas på alla områden där det fungerar.
En annan möjlighet är så kallade kvalitetsupphandlingar där priset är fast och kvaliteten helt avgör mellan anbudsgivarna.
Dessutom föreslår vi i Folkpartiets nya nationella sjukvårdsprogram att det införs en laglig möjlighet att ge direktavtal till idéburna organisationer. Sådana avtal ska förstås ha samma höga krav på kvalitet, effektivitet, uppföljning och utvärdering som andra. Direktavtal ska inte innebära någon frisedel att driva en verksamhet efter eget tycke – men kan ge förutsättningar för idéburna aktörer att fortsätta bidra med sin unika kompetens i hela välfärdssektorn.
En sådan ändring anser vi att Folkpartiet bör driva, och det arbetet pågår inte bara i Sverige, utan även på EU-nivå. Just nu pågår en översyn av EU:s upphandlingsdirektiv, som styr den svenska lagstiftningen. Där driver vi liberaler ett undantag för icke vinstdrivande, idéburna vård- och omsorgsaktörer.
Vi liberaler stod i första ledet för att få igenom rätten till fritt vårdval inom Europa – valfrihet även över gränserna. Nu fortsätter det arbetet för att utöka valfriheten även på hemmaplan.
OLLE SCHMIDT (FP)
europaparlamentariker
ANNA STARBRINK (FP)
landstingsråd Stockholms län och ordförande för Folkpartiets sjukvårdsprogramgrupp
