I dag förhandlar riksdagspartierna om hur folkomröstningen om EMU ska genomföras. Ska grundlagen följas kan Sverige anslutas till EMU först efter nästa val, alltså tidigast senhösten 2006 och grundlagens bestämmelser om rätt att utge sedlar och mynt måste ändras, skriver statsvetaren Agne Gustafsson.

Folkomröstningen om EMU den 14 september 2003, avses av allt att döma arrangeras som en så kallad "formellt rådgivande, reellt beslutande folkomröstning", vars resultat partierna lovar att följa i riksdagen oavsett ställningstagandet i folkomröstningen.
De statsrättsliga komplikationerna med en sådan informell beslutsordning på grund av att författningen inte medger beslutande folkomröstning i lagfrågor sopas under mattan.
Det är nu angeläget, att folkomröstningen anordnas i rättvisa och rättsligt betryggande former och med realistiska tidtabeller och förutsättningar i övrigt.

Vice riksbankschef Eva Srejber har påtalat, att tidtabellen med folkomröstning hösten 2003, inträde i EMU 2005 och spridning av eurosedlar och mynt i Sverige 1 januari 2006, inte håller. Det behövs mer tid för omställningen.
I debatten hittills har man också förbisett, att grundlagens bestämmelser om riksbankens ensamrätt att utge sedlar och mynt måste ändras, innan Sverige kan anslutas till EMU (RF 9:13).
Rätten att utge sedlar och mynt i Sverige övergår vid en EMU-anslutning till den Europeiska centralbanken (ECB).

Hela valutareserven - för närvarande 135 miljarder kronor plus 18 miljarder i guld - ska samtidigt överlåtas till ECB, som redan intecknat bytet.
Även vid ett ja i folkomröstningen krävs riksdagsbeslut om anslutningen och om ändring av Regeringsformen (RF) angående sedelutgivningsrätten. Riksdagens första beslut om vilande grundlagsförslag måste således fattas före riksdagsvalet år 2006 och det andra definitiva beslutet efter riksdagsvalet.
Först när grundlagsändringen trätt i kraft kan anslutning ske till EMU. Vill man ha anslutning redan 2005 måste extraval utlysas till riksdagen.
I samband med riksdagsbehandlingen 1997 om Riksbankens ställning ansåg regeringen att även om regeringsformen borde ändras, kunde överföringen av Riksbankens sedelutgivningsrätt till ECB göras utan ändring av regeringsformen. Förslag till grundlagsändring behövde inte lämnas till riksdagen förrän i samband med anslutningen till EMU.
Underförstått: EU-rätten gäller oavsett vad som står i Sveriges grundlagar!

Att EU-rätten gäller oavsett vad som står i grundlag må vara högsta EU-rättsliga visdom, men betraktelsesättet faller på sin egen orimlighet i ett öppet demokratiskt samhälle.
En helt annan tilltro till en skriven författning hade Rickard Sandlers författningsutredning 1963, som i sitt förslag till ny demokratisk författning framhöll:
"Det är enligt utredningen ett angeläget önskemål att grundlagen är så avfattad att den kan läsas och i sina huvuddrag begripas av envar allmänintresserad medborgare. Vid undervisning om det svenska samhället i skolorna bör författningstexten direkt kunna utnyttjas och ge upplysning om de grunder enligt vilka vårt land styres. För det demokratiska statsskickets förankring i folket är detta ingalunda oväsentligt."(SOU 1963:16).

Dessa grundprinciper, som hör till den nya skrivna författningens förarbeten, åberopas av Lunds universitets samhällsvetenskapliga fakultet i ett tänkvärt remissyttrande
1997 angående just Riksbanken.
Remissyttrandet är utarbetat av grundlagsveteranen framlidne professor Nils Stjernquist. Fakulteten vände sig principiellt mot metoden att låta EU-rätten gälla i Sverige utan ändring av den nationella rätten, t ex att ge ECB ensamrätt att tillåta sedelutgivning inom Sverige utan grundlagsändring.
Den nationella lagstiftningen kunde då, skrev Nils Stjernquist, bli en "skräpkammare" eller ett "museum" för tidigare gällande rättsregler. Medborgarna skulle bli förbryllade, om stridande normer råder å ena sidan i EU-rätten och å den andra sidan i den nationella lagstiftningen. Kritiken mot EU skulle få förnyad näring.

Det finns all anledning att erinra om den här problematiken inför folkomröstningen om EMU.
Enligt statsminister Göran Perssons tidtabell avses lagförslag om en symbolisk grundlagsändring angående sedelutgivningsrätten läggas fram för riksdagen i januari 2006, först när anslutningen till EMU redan är ett faktum.
Visserligen lagförslag, men själva besluten kan man hoppa över! Visst vore detta grundlagsbrott.
En tankeställare för dagens beslutsfattare är att grundlagen respekterades i de här sammanhangen i samband med folkomröstningen om EU 1994. Riksdagen antog våren 1994 vilande förslag till erforderliga grundlagsändringar. Dessa lagändringar antogs definitivt av riksdagen efter valet och folkomröstningen 1994 och före riksdagsbeslutet i december 1994 om anslutningslagen - allt enligt grundlagens regler.

Rätten att delta i folkomröstningen 1994 om EU tillkom endast svenska medborgare enligt folkomröstningslagen, och inte utländska medborgare med kommunal rösträtt, som påståtts i dagspress. Folkomröstningen gällde en riksdagsfråga och till riksdagen har endast svenska medborgare rösträtt, enligt grundlagen.

Agne Gustafsson