I Bohuslän, där jag växte upp, var det inte så längesen de flesta kristna röstade på folkpartiet. På vissa öar kunde det handla om att upp till 75 procent av befolkningen gav sin röst till folkpartiet och inslaget av kristna var stort.

Men tiderna förändras. Vad är det som gör att så få regelbundna kyrkobesökare i Sverige röstar på folkpartiet liberalerna?

Enligt SVT:s vallokalundersökning 2006 låg vi i bottenskiktet tillsammans med vänstern och miljöpartiet i gruppen röstande som går i kyrkan minst en gång i månaden. Man bör tänka på att det är en stor grupp. Enligt undersökningen går var fjärde väljare i kyrkan minst ett par gånger per år.

Jag är frisinnad med allt vad det innebär av att vara framstegsvänlig och vidsynt. Vi är ganska många frisinnade i folkpartiet.

En tidigare liberal minister skrev: ”Andelen väljare med i grunden frisinnade värderingar är långt större än den andel folkpartiet lyckats attrahera under senare val.”

När jag talar med ungdomar och äldre inom kyrkan har de oftast inte folkpartiet som ett röstalternativ. Varför? Vi har ju en fullständigt enastående historia och vår ideologi gick hand i hand med väckelserörelsens framväxt i Sverige.

Frågan är komplex. Det kristna inslaget har tonats ner i alla politiska partier under decennier. Men att som folkpartiet gå från en tätposition bland kristna till en bottennotering tarvar en förklaring.

Kan en förklaring vara de provokativa signaler vi skickar ut från folkpartiet och hur de uppfattas av väljarna? Uttalanden som ”abort på export skulle kunna bli en svensk succé långt viktigare än alla egenhändigt hopsatta ­Billy-bokhyllor och trallvänliga popsånger”, provocerar många kristna.

Eller ett citat från ungdomsförbundets hemsida: ”Vi är inte klara förrän heteronormen blivit onormal”!

Många kristna upplever den här typen av uttalanden som djupa samvetsfrågor. Folkpartiet be­höver finna vägar tillbaka till de kristna väljarna. Det kan ske genom att vi tydligare lyfter fram de frågor som är viktiga för dem: ­solidaritet med utsatta människor här hemma, solidaritet med dem som lever i fattiga länder och ett större engagemang för att rädda vår livsmiljö.

Vi behöver inte skämmas för Bibelns barmhärtighetsbudskap – vem är min nästa? – som finns i Jesu liknelse om den barmhärtige samariten. Vi bör bli ett parti som tar tillvara och förvaltar kristna värden.

Kristdemokraterna har under många år uppfattats som för­svarare av kristna värderingar och de har också haft ett mycket stort stöd av kristna.

Opinions­undersökningar visar dock att parti­ledningens nya inriktning har lett till att många av kd:s kärnväljare nu funderar över sin tillhörighet.

Det är angeläget att folkpartiet på nytt blir det självklara alternativet för kristenheten och för andra folkrörelsebaserade organisationer, som exempelvis nykterhetsrörelsen och miljörörelsen.