Det internationella läget har kraftigt förändrats efter Berlinmurens fall–med terrorism, konkurrens om energin, krigen i Irak och Afghani-stan och ett Ryssland som har gått bakåt i demokratiskt avseende.

Sverige bör noga följa utvecklingen och lägga en tydlig tonvikt vid att ha en försvarspolitisk beredskap mot alla oförutsägbara händelser i vårt närområde.

Det är bra att öka det nordiska försvarssamarbetet när det gäller utbildning, anskaffning, underhåll, övningar, underrättelser och så vidare. Det är bra att detta sker inom ramen för den måttfulla del som militärt försvar ska ha inom EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik.

Men, som ÖB skriver i ett förslag strax före jul, för den nationella arenan behövs militär kapacitet för uppgifter Sverige som suverän stat bör lösa utan stöd från andra stater eller organisationer.

I skrivelsen föreslår ÖB ett insatsförsvar med anställda, 11000 officerare, 6800 soldater och 6700 civila. Värnplikten ska inte användas. Hemvärnet räknas ned. Jag anser att det blir fel.

Det blir för många officerare, och alldeles för få soldater. Både för litet i volym och uthållighet–och för dyrt!

Förslaget signerades i samverkan med regeringskansliet, innan försvarets ekonomiska svårigheter gick i dagen, till följd av den för stora och dyra satsningen på den så kallade Nordiska stridsgruppen.

Vi bör istället ha allmän mönstring och i princip en allmän värnplikt för alla män och kvinnor. För att få ett kvalitativt och socialt mera allsidigt försvar bör vi ta vara på kvinnornas förmåga också till försvarsmakten.

Rätt man är ofta en kvinna!

Jag minns ett samtal med en engelsk general. Han sade att efter den stora förnyelsen i det engelska underhuset när Blair vann valet 1997 var det inte många parlamentsledamöter kvar som hade någon egen erfarenhet av försvaret, eftersom England avskaffat värnplikten.

Kanske bidrog det senare till att det gick alltför lätt för Blair att gå in i angreppet på Irak, vid sidan av USA, som också har ett helt värvat försvar.

Låt oss därför arbeta med att kalla in de mest lämpade cirka 10000 värnpliktiga män och kvinnor varje år, från hela landet med tanke på hemvärnet, till ett högtekno- logiskt försvar, krigsplacera och repetitionsutbilda dem för vissa förband med mycket hög kontrakterad beredskap.

Alla ska mönstra, men Pliktverket tar ut de mest lämpliga personerna för värnplikten. Det ger förutsättningar för ett högkvalitativt och demokratiskt värnpliktsförsvar.

Låt oss också övertyga dem och många andra medborgare att frivilligt anmäla sig för hemvärnet, som gott kan vara på över 40000 personer. Då finns det också en bra grund för internationella insatser med över 1000 soldater plus civilmilitärer varje år utanför våra gränser.

Ja till plikt för både kvinnor och män i ett modernt, högteknologiskt försvar–nej till en för liten och kostsam yrkesarmé med för stora internationella åtaganden.

Jag känner med försvarsministern och överbefälhavaren idag. De pressas av både ”svarta hål” i försvarsmaktens ekonomi och besparingskrav från finansministern.

Jag har själv varit i en liknande situation när jag var försvarsminister. Mina erfarenheter att undvika ”svarta hål” i försvarets ekonomi är att det krävs ett kontinuerligt samarbete mellan försvarsministern och ÖB.

Utifrån mina dagböcker kan jag konstatera att vi hade ständiga kontakter med de överbefälhavare jag hade under min tid.

Samarbetet mellan politik och utförare förankrades via olika arbetsgrupper mellan departementet och myndigheterna, inklusive Ekonomistyrningsverket. Särskilt när det gäller alla större förändringar av försvarets ekonomi.

Försvarets kostnader har sjunkit med tio miljarder kronor i fasta priser sedan år 2000. Det är säkerhetspolitiskt motiverat och har lett till ett mer effektivt försvar.

Våra värnpliktsbaserade armé- och amfibieförband, flottans ubåtar och flygvapnet med i huvudsak anställd personal uppnår de allra högsta internationella måtten.