I Stockholms läns landsting har sedan 25 år tillbaka varje val inneburit politiskt maktskifte. Samtidigt beslutar landstingen ofta i frågor som har tidsmässigt mycket längre räckvidd än valperioderna.

Behovet är stort av samverkan över blockgränsen för att skapa stabila villkor för en komplex verksamhet.

Under ett år har vi haft uppdraget att granska villkoren för de små före-tagens, de ideella organisationernas och de kooperativa företagens medverkan i hälso- och sjukvården och i kommunernas äldreomsorg. Även de små vård- och omsorgsföretagen pekar på behovet av långsiktiga och stabila spelregler för att våga satsa och växa.

Varför går utvecklingen av den privata vård- och omsorgsverksamheten i Sverige i så hög grad mot koncentration och en oligopol- liknande situation med ett fåtal stora företag?

Ekonomiska intressen finns med i allt – även när vård och omsorg drivs i offentlig regi. Det behövs en etisk diskussion om hur ekonomiska och sociala syften kan samverka. För vård och omsorg gäller att det sociala syftet alltid måste garanteras företräde.

Det synsättet präglade Jerzy Einhorns utredning om vårdens prioriteringar och till exempel den amerikanske filosofen John Rawls rättvisteori.

På kort tid har nu tre av de fem stora privata vårdföretagen köpts av brittiska riskkapitalbolag.

Vårdföretaget Capio ägs nu av Apax Partners med Nordic Capital som delägare. Carema ägs av 3i. Attendo Care köptes upp av riskkapitalbolaget Bridgepoint, som sedan sålde det vidare till Industrikapital. Wallenbergsfärens risk- kapitalbolag EQT äger vårdföretaget Aleris. Förenade Care AB ägs av ett danskt familjeföretag.

Korta ägarperioder, köp och försäljningar visar att avkastning och värdetillväxt är riskkapital- bolagens överordnade syfte. Är det vad vi önskar uppnå när inflytande och makt över samhällets vård och omsorg överlåts till privata företag?

Den tidigare regeringen sökte, när det gäller sjukhus, att med internationella förebilder begränsa rätten att ta över driften till företag med tydligt sociala drivkrafter. Lagstiftningen förutsatte att företagens vinster återinvesterades i verksamheten. I stora delar av världen drivs sjukhus huvudsakligen i den formen.

I USA står fortfarande privata så kallade not-for-profit-företag för cirka 70 procent av sjukhusens vårdplatser. I Nederländerna förbjuder lagen kommersiella företag att äga och driva sjukhus.

Liknande regler gäller i Kanada. I Tyskland ökar kommersiella företag sin andel av sjukhusvården, från en låg nivå, men det sker inte på bekostnad av de religiösa eller humanitära organisationernas vårdföretag. De kommersiella vårdföretagen övertar främst tidigare offentligt ägda sjukhus i östra Tyskland.

För verksamheter där det föreligger stor osäkerhet och komplexitet när det gäller att fastställa kvaliteten på tjänster finns en tendens hos konsumenter att undvika producenter som kan ha intresse av att exploatera. Det anger till exempel den amerikanska hälsoekonomen B H Hansmann som en förklaring till not-for-profitföretagens internationellt starka ställning inom hälso- och sjukvården.

Jämförelser med andra länder och andra sektorer visar att fritt val för patienter och vårdtagare främjar de små företagen, kooperativ och idéburna organisationer. Det fria valet bäddar för kontinuitet, vilket också ger trygghet för anställda som tar över verksamheter. Konkurrensen blir i första hand en fråga om kvalitet och förtroende.

De former för upphandling av vård- och omsorgstjänster som Sverige i en internationell jämförelse på ett närmast unikt sätt tillämpar är där- emot en viktig orsak till koncentrationen bland vård- och omsorgs- företagen.

För små och lokala vårdföretag innebär varje upphandling vinna eller försvinna Lagen måste ändras – eller tillämpningen.

INGER SCHÖRLING
ordförande
OLA JOHANSSON
huvudsekreterare
Delegationen för mångfald
inom vård och omsorg