Debatten om Torbjörn Tännsjö och professuren i medicinsk etik vid Karolinska institutet (KI) har varit intensiv. Vi vill inte lägga oss i den pågående utnämningsprocessen. Men vi anser att denna specialprofessur, där läkare och vårdpersonal ska få etisk vägledning, borde utgå från den etik som ligger till grund för FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och medicinsk etik.
Vad som däremot inte debatterats tillräckligt är det centrum för bioetik (SBC) som inrättats vid Stockholms universitet och som leds av samme Tännsjö.

Syftet är bland annat att bedriva forskning ”om konstgjord befruktning ska vara föremål för offentlig finansiering och om alla insatser bör sättas in för att rädda extremt för tidigt födda barn till livet”. Det ska erbjuda ”etisk handledning” för Sveriges kommuner och landsting.
Syftet är bedrägligt. Den vägledning som SBC:s direktor tillhandahåller bygger nämligen på en filosofi som strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Därför vill vi bestämt avråda kommuner och landsting från att ha någonting med institutet att göra.

Tännsjö är en konsekvent hedonistisk utilitarist. Enligt honom är en handling riktig om - och endast om - den inte har något alternativ med bättre konsekvenser.

Varje handling ska maximera det totala välbefinnandet i världen för alla kännande varelser. En sådan etik ger i själva verket en rad märkliga resultat. Inte för att den beaktar handlingars konsekvenser, i och för sig, utan för att den inte erkänner ett inneboende människovärde eller existensen av specifikt mänskliga rättigheter.
Enligt Tännsjö blir människan en person genom sin förmåga att vara medveten om sig själv, att känna, tänka och kommunicera med andra, inte genom existensen i sig.
Endast individer med personligt liv äger enligt Tännsjö moraliskt värde som behöver skyddas.

Med en sådan syn har livet endast njutningsvärde och en människa som saknar förmågan till personligt liv och som inte bidrar positivt till det samlade välbefinnandet har inte någon inneboende rätt
till liv.

Detta kan kontrasteras mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”
Tännsjö hävdar att det ”kan vara försvarligt att döda en person uteslutande i hennes eget intresse, men mot hennes vilja” (Moderna tider, 1994). Han försvarar dödshjälp för ”beslutskapabla individer” genom inrättande av självmordskliniker.
Han vill även vidga möjligheterna för att döda ”icke beslutskapabla” människor, såsom senildementa och svårt psykiskt sjuka.

Enligt Tännsjö har läkaren moralisk skyldighet att avstå eller avsluta behandlingen av för tidigt födda och svårt sjuka barn om resurserna ökar välbefinnandet på annat håll. Men han nöjer sig inte med det. Läkaren ska ha skyldighet att döda barnet om han bedömer att barnet inte vill leva på grund av sitt lidande.
FN:s deklaration om mänskliga fri- och rättigheter har enligt Tännsjö bara giltighet om de visar sig öka den samlade njutningen. Men vad ska vi med rättigheter till om de kan kränkas så fort det av någon anses skapa mer välbefinnande?

Vi företräder grundläggande idéer som är oförenliga med Tännsjös. Han bör självfallet få fortsätta filosofera även om resultatet inte bidrar positivt till den samlade samhällsnyttan. Men det är viktigt att alla är medvetna om vad Tännsjö står för.
Vad man behöver hålla i minnet, om man vid kommuner och landsting vill söka etisk vägledning från detta centrum, är att ledningens utilitarism inte erkänner några naturliga mänskliga fri- och rättigheter.
Den förnekar i själva verket hävdvunnen medicinsk etik byggd på kristen och humanistisk människosyn.

Ska skattebetalarna finansiera ett centrum för politisk och etisk ideologiproduktion som i sin tillämpning riskerar att gå käpprätt mot grundsynen i FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna?

Ska utilitarismens livsfientliga ”nyttotänkande” verkligen nyttjas som underlag för konkreta beslut inom vård och omsorg i landets kommuner och landsting?
Vi anser inte det.

Göran Hägglund
partiordförande (kd)

Per Landgren
riksdagsledamot (kd)

Chatrine Pålsson
riksdagsledamot (kd)