Göran Hägglund och Mats Odell.
Partiledarstriden inom KD fortgår. Situationen är dyster och svår. Drygt 40 procent av lokalavdelningarna vill byta ut Göran Hägglund. Knappt 60 procent vill ha honom kvar. En majoritet av KD:s riksdagsledamöter vill se en ny ledare. Dessutom har ungdomsförbundet och pensionärsförbundet ställt sig bakom Mats Odell medan kvinnoförbundet förordar Acko Ankarberg.
Allt för länge har man stirrat sig blinda på de två huvudkandidaterna.
Tomas Ander
Splittringen är alltså monumental. Att en sittande partiledare, efter åtta år i uppdraget, får så lågt stöd, är givetvis mycket besvärande. Rent siffermässigt, och med stöd av en demokratisk majoritet, kan valberedningen driva igenom ett omval av Göran Hägglund. Men att köra över en så stor minoritet är nog att gräva partiets grav.
Samtidigt lyckas inte heller huvudutmanaren Mats Odell samla styrkorna. Frågan är om inte både Hägglund och Odell är allt för vidbrända för att någon av dem på ett kraftfullt och vinnande sätt skall kunna ta tag i partiledarpinnen.
Valberedningen behöver därför tänka nytt. En fingertoppskänsla utöver det vanliga krävs. En kompromiss, ett tredje alternativ, måste tas fram.
Frågan är om valberedningen klarar av att lösa situationen på egen hand. Kanske en kriskommission behöver tillsättas. Ett antal ansvarsfulla och kompromissbenägna problemlösare som i ödmjukhet kan slå sina kloka huvuden samman för att mejsla fram ett framtidskoncept som kan samla det sargade partiet.
KD är fullt av förmågor. Allt för länge har man stirrat sig blinda på de två huvudkandidaterna. Nu är det dags att på ett kreativt sätt tänka på en ny framtida kandidat. Men frågan är om man till januari månad lyckas med detta konststycke. Varför inte ge valberedningen och partiet ytterligare sex till tolv månader på sig.
Låt partisekreterare Acko Ankarberg och kommunalrådet Bengt Germundsson i Markaryd kampera partiledare tillsammans under denna övergångsperiod. Under tiden kan Göran Hägglund ge all sin kraft åt Socialdepartementet.
Som sagt, det saknas inte goda framtidslöften. En är 32-åriga Ella Bohlin, som så snöpligt missade EU-parlamentet vid valet 2009, när Alf Svensson tog platsen genom de många personkryssen. Ella Bohlin var under åren 2005 till 2008 ordförande i ungdomsförbundet. Tyvärr försvann hon från rikspolitiken i och med valförlusten mot Alf Svensson.
En annan är Ebba Busch, kommunalråd i Uppsala. Men i nuläget har hon åldern emot sig, hon är endast 24 år gammal. Bör nog stå på tillväxt några år till innan hon är mogen för att stå som yttersta ledare.
Aron Modig, nuvarande förbundsordförande för KDU, är 27 år. Under åren 2004 till 2010 studerade han ekonomi vid Göteborgs universitet och National University of Singapore. Han är en livlig debattör och ett tydligt framtidslöfte.
Ungdomarna står alltså och bankar på dörren. Framtiden finns där. Men hur löser KD partiledarkrisen idag? Den huvudvärken kräver ett kreativt och vågat svar.
TOMAS ANDER
chefredaktör veckotidningen Inblick
