Helena Jonsson

LRF vill ha en rovdjurspolitik som är begriplig, förutsägbar och långsiktig.

Helena Jonsson

Idag kom Naturvårdsverkets besked angående hur många vargar som behövs för att uppnå så kallad gynnsam bevarandestatus, och man anser att det behövs 380 vargar. Det är betydligt fler än vad som fanns i Sverige vintern 2011/2012. Beskedet visar tydligt att för Naturvårdverket är vargens väl och ve är viktigare än landsbygdens folk och näringar.

Naturvårdsverket ser detta som en rent biologisk fråga. Men det var länge sedan vargfrågan endast var ett biologiskt bevarandeprojekt. Det blir tydligt när man anger antalet 380 vargar. Då har man helt bortsett från konsekvenserna för landsbygdens folk och näringar. I renskötselområdet kan vargstammen inte öka med hänsyn till rennäringen. I Mellansverige skall koncentrationen av varg minska (enligt 2009 års riksdagsbeslut). I södra Sverige kommer vargetablering att sluta i skyddsjakt och/eller stora kostnader för staten på grund av omfattande fårnäring.

Regeringen säger idag att deras arbete inriktas mot ett mål på 180 vargar. Det är, som LRF ser det, en mer realistisk nivå. Men det förutsätter att vargen verkligen förvaltas, med antalsreglerande jakt i vinter och framför allt att handläggningen av skyddsjaktsärenden blir snabb, liberalt tillämpad och utan försvårande villkor. Då kan LRF stödja den genetiska förstärkningen, som är en förutsättning för att vargen skall kunna förvaltas runt den lägre, mer rimliga nivån.

LRF vill ha en rovdjurspolitik som är begriplig, förutsägbar och långsiktig och en förvaltning som är regionaliserad. Begriplig för oss vanliga människor. Vi skall förstå orsak och motiv för politiken, inte bara att ”riksdagen har beslutat att”. Förutsägbar i den meningen att mål för rovdjurspolitiken på nationell och regional nivå samt följder på lokal nivå skall göras tydliga. Långsiktig i den meningen att målen för rovdjuren skall gälla över lång tid. Det skall inte finnas mål i form av etapp- eller delmål som gör det oklart vad som händer om några år.

Det är mycket osannolikt att vargförvaltningen skulle kunna fungera med ett mål på 380 vargar. Frågan riskerar att gå i stå och motsättningarna bli värre. Det gynnar ingen, allra minst vargen.

HELENA JONSSON

förbundsordförande LRF