Sedan reformen om avdragsrätt på gåvor kom på tal har regeringsföreträdare konsekvent upprepat att det ”är ett första steg”. När Nyamko Sabuni (FP) och Mikael Oscarsson (KD) svarar på vårt debattinlägg om avdragsrätten väljer de lika konsekvent att undvika att svara på den grundläggande frågan: Varför väljer regeringen i detta steg ut en viss typ av verksamhet och en viss typ av stöd?
Vi vill väcka frågan varför regeringen valt att prioritera vissa typer av allmännyttiga verksamheter och vissa typer av engagemang framför andra.
Hanna Hallin
Mikael Oscarsson beskriver intressant nog Norge som förebild, dock med flera felaktigheter i sina påståenden. När Norge i ett första steg införde en avdragsrätt år 2000 var det genom att inkludera en mycket stor andel av det civila samhället och alla typer av stöd, men till låga nivåer – högst 900 kronor. Allt från humanitär hjälp till fackföreningsavgifter innefattades. Norge är snarare en motpol till hur regeringen agerat.
Just Norges modell för införandet var en utgångspunkt för Sektor3 när vi utifrån analyser av forskarna Lars Trägårdh och Johan Vamstad presenterade vårt förslag tidigare i år – ”En svensk modell för avdragsrätt”. Vi föreslår ett första steg där alla allmännyttiga föreningar ges avdragsrätt, med samma nivåer som i Norge och för alla typer av ekonomiskt stöd, inklusive medlemsavgifter. Precis som i Norge får då avdragsrätten möjlighet att växa in i den svenska modellen utan att utgöra en allvarlig utmaning mot vår folkrörelsetradition.
Sektor3 har ingen åsikt om avdragsrätt för gåvor är en bra eller dålig reform i sig. Vi vill väcka frågan varför regeringen valt att prioritera vissa typer av allmännyttiga verksamheter och vissa typer av engagemang framför andra. Resultatet kommer få långtgående konsekvenser för hela det civila samhället i Sverige. Vi påstår inte att syftet från regeringen är att öka styrningen av det civila samhället – bara att det är resultatet av reformen. Istället för att som Nyamko Sabuni slå fast att detta första steg i grund och botten är en dålig kompromiss hade många önskat sig att regeringen istället svarade på frågan om varför de har valt att prioritera som de gör.
HANNA HALLIN
Chef Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället
