Regeringens promemoria i vårpropositionen om biodrivmedel och fossiloberoende transporter är en besvikelse. Att läsa förslagen är som att trilla ner i kaninhålet hos Alice i Underlandet – plötsligt befinner du dig i en fantasivärld där inget liknar det verkliga livet och det regeringen annars framhåller i sina ambitioner.
Verklighetens hållbara klimat- och energipolitik måste handla om den värld vi lever i och den framtid som väntar oss. Då duger det inte att ta bort det som fungerat bra och avstå från långsiktiga spelregler och konkreta styr- medel för framtiden.
Vi hävdar bestämt, liksom en rad andra remissinstanser – företag, organisationer och myndigheter – att miljöbils- och biodrivmedelsutvecklingen stoppas utan trovärdiga regler och incitament för fortsatt utveckling och marknadsintroduktion av bilar och motorer för E85, ED95, DME och annan höginblandning. För detta krävs långsiktiga styrmedel som gynnar biodrivmedel som fordonsbränsle genom undantag från koldioxid- och energiskatt samt miljöbilsregler med låg förmånsbeskattning.
Regeringens förslag innehåller inget av detta utan cementerar snarare beroendet av diesel. Ett ställningstagande som negativt påverkar klimatet och vår hälsa. Världshälsoorganisationen (WHO) slog nyligen fast sambandet mellan dieselavgaser och cancer. Dessutom anses dieselavgaser orsaka hjärt- och kärlsjukdomar samt försvåra astma och allergier. Nej, diesel är inget bränsle som berättigar till miljöbilsförmåner.
Det räcker alltså inte att, som en handfull ministrar, ständigt sjunga biodrivmedlens och de fossilfria transporternas lovsång. Det behövs verkstad också. Samtidigt är det betänkligt att politikerna fortsätter att spela bort etanolen – det enda alternativet som i dag kan distribueras storskaligt och lätt användas i befintlig struktur.
Mer än en femtedel av den diesel och bensin som används i Sverige kan ersättas med till exempel etanol producerad av inhemska skogsrester, halm och andra hållbara restprodukter. Den andra generationens etanol (2G) har minst en 80-procentig klimatnytta jämfört med bensin och diesel. Det finns dessutom stora arealer i träda eller gräsbevuxna, som kan användas till produktion av råvaror för etanol.
Med hjälp av offentlig delfinansiering och stöd i form av garantier, lån eller skattelättnader kan en uppbyggnad av kapitalkrävande svensk produktion baserad på biomassa komma i gång. Ett viktigt steg in i den biobaserade ekonomin samtidigt som de totala utsläppen av fossil koldioxid minskar liksom negativ påverkan på vår hälsa.
Det handlar också om jobb, ekonomisk utveckling, energisäkerhet och miljömässig hållbarhet. Vårt nära 100-procentiga beroende av importerade drivmedel för transporter är en minst sagt utsatt position, framför allt med tanke på att de flesta oljeproducerande regionerna är instabila. Det är dit oljenotan på tiotals miljarder betalas – pengar som kunde göra större nytta här hemma.
Det måste finnas ett stabilt system som säkerställer långsiktigt hållbara villkor i en marknad för biodrivmedel för att kunna finansiera de kapitalintensiva anläggningar, som Sveriges bönder och skogsägare kan leverera stora mängder råvara till.
Vi kräver klara besked om framtiden från regering och riksdag med regler i det 20-åriga perspektiv, som motsvarar den tekniska livslängden för de nödvändiga investeringarna. Annars är risken uppenbar att svensk spetsteknik för biodrivmedel kommersialiseras i andra länder, vilket ju redan hänt med vindkraft och solceller.
Varför inte använda systemet för elcertifikat som modell för att finansiera utvecklingen mot ökad produktion och en fossiloberoende fordonsflotta 2030? Ett drivmedelscertifikat, som belastar fossila bränslen, kan ge de resurser och vara det styrmedel utanför statsbudgeten, som krävs för att nå målet om fossiloberoende transporter. Utan att komma i konflikt med EU:s statsstödsregler.
En befogad fråga är förstås hur regeringen tänker hantera den omfattande kritiken från remissinstanserna. Strunta i den eller inleda ett seriöst och verklighetsförankrat omtänk för att vi skall få en långsiktigt hållbar biodrivmedelspolitik med trovärdiga spelregler och konkreta styrmedel?
Svaret borde vara enkelt.
Anders Fredriksson
vd SEKAB
Lars Fritz
vd NBE Sweden
Mikael Runeson
vd Nordisk Etanol & Biogas
Lars Welin
vd Taurus Energy
